-
“Aw. Rosor. Tack. Gud vad gullig du är.”
Inlägget kopierat från X3MVitsi jag vill ha blommor! Int sådär att “grattis du har födelsedag” blommor. Utan sådär överraskningsblommor av någon jätte gullig person. Det skulle verkligen pigga upp mig just nu. Och jag vill inte ha det av mamma eller pappa eller Lexa (pah som om han någonsin skulle göra det) Utan av en kompis (helst manlig, :P) som bara vill vara gullig och härlig och pigga upp mig.
Önska kan man ju alltid, även om det inte kommer hända.
Lalalaa.
-
What do you do when life falls apart?
Inlägget kopierat från X3MJag tror int att jag kommer idag till dig. Och du skall nog int heller komma hit. Jag är inge bra sällskap idag kan jag tro.
Mitt liv springer åt olika håll och jag kan ej hålla fast dem just nu. Har ingen ork för den delen heller.
Ifall det nu känns såhär…hur blir det sen när skolan börjar? Ännu värre? Orkar jag det? eller går jag bara i mer bitar och tillslut finns det inge kvar av den personen jag en tid var. Den glada, soliga, “ängeln”. Eller har jag någonsin varit den personen? Tänk om det här jag nu är är den jag är! Påriktigt! -
DELAD KLASS OCH GÅ TILLBAKA TILL…ROLIGT…HAHA
På måndag börjar sen skolan igen. Tyvärr. Jaa-a tyvärr står det där eftersom det inte är något roligt. Inte ens och se klassen igen. Klassen är så delad. De ickerökande och de rökande eller någo liknande. Om int den sen är ännu mer delad, i ännu mindre grupper. Vad vet jag nu om det.
Dessutom har jag den där hemska uppgiften och göra slut. Vilket inte alls går något bra eftersom jag int fattar någo av vad jag skall skriva i hela uppgiften. Dessutom e jag helt skiträdd över att den är helt för kort och att den inte blir någo bra.Allt känns helt fel just nu. :'(
-
Flummigt, roligt eller någo annat, vad som helst fören jag dör av inge o göra.
Inlägget kopierat från X3MHär sitter jag då igen. Nu alldeles ensam efter som mamma är någonstans och Lexa, well you all know by now.
Har tråkigt faktiskt. Kommer int på någo kiva och göra. Någo flummigt, roligt eller annars bara underhållande.
Förstås skulle jag kunna skriva, men jag har ingen lust…*suck* störande. Vi har int ens någon film jag skulle vilja se på…eller orka se på…och dessutom har jag “A Walk To Remember” utlånad till en kompis. Det är en av det bästa filmerna någonsin! Bara ÄLSKAR den!Så nu stör jag er med ett till inlägg för idag. Får se hur många det blir. Och denna gången är det definitivt pågrund av att jag har tråkigt(vilket det nog oxå var förra gången).
Berätta åt mig. Vad skall jag göra?
-
LALALAA
Nu har även lilla jag följt massan och skapa en. Pressad blir man ju när alla har en så…int kan man ju vara långt från massan, trenden. Dessutom är det ju roligt oxå. 🙂
Just nu har jag ingen aning vad jag borde skriva om. :S Har int så mycket och berätta ännu. Skulle ju alltid kunna förklara varför det är just emmelemzi på adressen eftersom jag tror att det är ett par som undrar över det. Det är en kompis som kom på det åt mig. Hon skrev: emmelemzi e en emziversion av en ängel. ängel=emmel. Jag tyckte att det var så gulligt att jag höll på och dö. 🙂 Det passar ju så bra. 😛 (eller int, men whatever.)
Nåjaa det var väl allt jag hade och säga. Ha det så bra allihopa!
🙂
-
Min blogg.
Inlägget kopierat från X3Mhttp://emmelemzi.blogg.se/
Jepp nu har även jag fastnat för det. Kolla gärna in. 🙂
Undrar hur många db:n det blir idag när det blev tre igår. Nå vi får väl se.
Lalalaa
-
Kukkonceptet
Inlägget kopierat från X3MHaha. Ja nu titta ni ju helt säkert på detta. Lurade små jävlar.
Sitter här helt ensam, eller nä int helt ensam, mamma talar i telefon i sitt rum bredvid. Så helt ensam e jag ju int. Och tyst är det inte heller efter som tv:n är på.
Sidu detta blir nu tredje inlägget för idag. I’m on FIRE! 😛 Eller sen har jag bara inge annat och göra så jag bara måst störa er alla med ännu ett inlägg. Vilket det nu sen är får ni aldrig veta. Lalalaa.
-
Tears, Friends and Kisses. första kapitlet.
Inlägget kopierat från X3MDet här är första kapitlet av en, nu, 17 kapitel lång fanfiction som undertäcknad har skrivit. Denhär är den jag är mest nöjd över just nu. Jag vill bara veta vad ni tycker om detta kapitel.
Tears, Friends and Kisses
Författare: Emzi Forss”Varför säger du alltid att allt är mitt fel?”
Elizabeth satt i ena hörnet i sitt rum. Hon kände hur tårarna trängde fram. Hennes mamma och pappa höll på och bråkade i nedre våningen. De hade bråkat massor under senaste tiden. Det hade börjat när hon hade kommit hem från sitt fjärde år på Hogwarts.
Hon drog knäna mot bröstet.
Vad skulle de säga i skolan om de såg henne nu?
Elizabeth Alexandra Cariera, den modiga Gryffindor eleven, satt nu på golvet och grät. Hon var ju känd över att aldrig gråta! Hon torkade bort en tår från kinden och förde handen till sitt lockiga bruna hår. Hennes hår hängde över axlarna och täckte hennes blusklädda bröst.
Elizabeth var lång, de hade hon alltid varit men förstås fanns de killar som var längre än hon.
Hon såg runt i sitt rum och hennes blick fastnade på pianot som stod vid ena väggen. Elizabeth kunde spela piano, hon hade kunnat det sen hon var tillräckligt gammal för att spela. Hon gick fram till pianot och satte sig på stolen framför pianot. Hon spelade ett par sorliga toner. Hon hörde ännu också hur hennes föräldrar skrek åt varandra. Plötsligt hörde hon en smäll. Hon var inte säker på varifrån den riktigt kom men hon märkte att hennes föräldrar blev helt tysta. Hon lyssnade tyst på vad som skulle hända näst där nere. Hon hörde ytterdörren smälla igen. Någon hade gått ut men vem? Hon lyssnade intensivt. Hon hörde steg i trapporna, någon var på väg upp. Stegen var ganska raska.
Dörren till hennes rum öppnades och hennes mamma steg in.
”Mamma, vad har hänt?”, frågade hon.
”Liz packa det du behöver till skolan i kofferten.”, sa hennes mamma snabbt och gick ut ur rummet. Elizabeth såg undrande efter hennes mamma. Varför skulle hon packa? Vart var de på väg? Hon hann inte tänka på det för en sekund senare kom hennes mamma tillbaka med Mandy efter sig. Mandy var Elizabeth 5-åriga lillesyster. Elizabeth märkte att hennes mamma hade en väska i handen.
Elizabeth packade snabbt sin koffert. Hon tittade upp på sin mamma. ”Vart ska vi? Var är pappa?”
Hennes mamma såg på henne. ”Pappa skulle på något ärende. Kom nu!” Hon tog Elizabeths koffert i ena handen. I andra hade hon Mandys lilla väska. ”Liz ta Mandy och följ efter!.” Elizabeth tog Mandy i handen och gick efter sin mamma.
När de kom ner till nedre våningen stannade deras mamma och vände sig mot dem. ”Elizabeth nu vill jag att du tar med dig Mandy och går till er kusin.” Hon gav Elizabeth en bit pergament. ”Där är adressen.”
Elizabeth bara stirrade på sin mamma. ”Varför skall vi gå till henne?”
”Jag kan inte berätta just nu, det finns inte tid för det just nu. Snälla gör som jag säger!”, hennes mamma böjde sig ner till Mandy, som nu grät, och kramade om henne. ”snälla Amanda gråt inte!” Efter en stund släppte hon Amanda och kramade Elizabeth. ”Ta hand om Amanda.”, viskade hon i Elizabeths öra.
Hon öppnade ytterdörren åt dem. Elizabeth tog Mandys hand i sin och i andra handen hade hon sin koffert. Mandy bar själv sin egen lilla väska. De gick ut genom dörren. Deras mamma grät nu. ”Gå!”, sa hon och stängde dörren.Elizabeth vaknade. Hon hade igen drömt om samma dröm. Hon hade gjort det varje dag i två veckor nu. Enda sen hon kom hit med sin syster.
Dörren till rummet öppnades. In kom Emily, som var Elizabeth och Amandas kusin. Hon hade med sig en bricka. Hon märkte att Elizabeth var vaken.
”Är du hungrig?”, frågade hon. ”Jag hämtade lite morgonmål åt dig.”
”Tack.”, sa Elizabeth och log. Hon såg på Emily. ”Du ser trött ut.” Emily såg på Liz.
”Ja, jag är lite trött. Det var så många kunder igår och de ville aldrig gå. De ville se dig.”
Liz log. ”Förlåt att jag inte kunde hjälpa igår.”
Emily ägde en Bar och hon hade lärt Elizabeth hur man skulle servera kunderna.
”Det är okej!”, sa Emily och viftade med handen. ”Du måste ju lägga ner Mandy och så. Hon ville ju inte riktigt sova igår.”
Liz log. ”Sant! Hon har inte haft det så himla lätt sen vi kom hit.”
Emily nickade. ”Jag skall gå och se om hon har vaknat. Ät!”
”Jo, jag skall äta!”, sa Elizabeth och Emily gick ut ur rummet och lämnade Elizabeth ensam.
Hennes tankar vandrade till drömmen. Hon kom ihåg allt som hänt då. Senare hade hon fått veta varför hon hade måsta gå därifrån med Mandy. Hon hade inte berättat det åt Mandy. Mandy var till räkligt ledsen redan. Hon började äta på brödet. Hon hörde hur dörren öppnades igen. -
Tuggummiknarkande liten sol.
Inlägget kopierat från X3MSitter här och knarkar tuggummi. Alldeles ensam. Mamma gick någonstans och Lexa gick på lägerskola (*hoppar upp och ner av glädje*). Fast ibland är det ju skönt och vara ensam. Som just nu då. Man får sina tankar utredna. Man behöver inte hela tiden oroa sig över om HAN snart skall komma på datorn, eller något sånt. Man får bara ta det helt lugnt. (Kanske få någonting skrivet, men det tror jag inte att kommer hända idag.)
Fast det är tråkigt när nästan allas skola redan har börjat, även i Sverige nu, så det finns ingen och prata med. Damn. *håller tummen för min sockerbit i Sweeeden* Hoppas allt går bra med henne i den nya skolan. *orolig* :S
Min sockerbit är en som jag träffat en gång IRL och annars bara pratat via näte med. Hon är en härlig människa.
Nåjaa det var väl allt. Nu skall jag försöka komma på vad jag skall göra. Någo idéer?
-
What U see is what U get
Inlägget kopierat från X3MKan ju inte bara låta bli och skriva ett till. Nu när jag först kommer vara inne nästa gång nångång på söndag så.
Vitsi. Jag vill träffa nya människor! Har börja bli slö på samma människor dag ut och dag in(nästan iaf).
Fan! Jag vill till Sverige! Jag vill så myki att det värker! Gör ont! VILL!!
Snart bär det till pappa. Måst packa ännu…vad behöver jag me riktigt…*funderar*