Jag tror att ett av mina nyårslöften fick en bra start eftersom jag ringde en kompis lite över midnatt för att jag fått ett sms av henne, så jag tänkte att varför inte. Och jag gjorde det! Jag är så otroligt stolt över mig själv, ingen höjd i den stoltheten.

Fick en massa nyårssms och det gör mig väldigt lycklig och jag känner mig populär. Vilket är väldigt dumt av mig, eftersom jag definitivt inte är populär. Jag har bara vänner som tycker om att skicka sms eller någonting. De vill slösa på sin saldo och få slut den, eller någonting.

Vissa kan inte handskas med raketer och det kan man se då när raketen inte flyger upp i luften utan blir på marken och sprängs. Det är en väldigt skrämmande upplevelse.

Detta år började med:
– hoppande på en gård, med musik väldigt högt.
– kramande.
– coca cola drickande.
– random telefonsamtal mitt i natten åt en viss ms. Nera.
– Rädsla.
– Tårar.
– Skratt.
– En natt utan sömn.

Nu kan man ju bara säga att det kan bara bli bättre. Och det kan det. 2008 skall vara mitt år och jag skall äntligen bära mitt huvud högt och inte skämmas över mig själv. Jag är som jag är och det kan jag inget åt.

Nu undrar jag bara om V. faktiskt håller på att glider längre bort och om Q. redan är ur sikte. Det känns så och jag vet inte vad jag skall göra. Det skrämmer mig. De betydde så mycket, BETYDER.