Sista dagen av frihet. Sen börjar det igen och jag vet inte hur jag borde tänka. Mest har jag bara panik över det hela. Trots att jag ser fram emot att tvinga mig själv att producera lite ord.

Men jag har ju inget att börja på. Det kommer att bli intressant att bara börja skriva och se vad det blir.

Nervöst.

NaNos närmande får mig att tänka på att skriva och det igen får mig att komma ihåg att jag har en sådanhär blogg. Det har varit väldigt tyst på skrivsidan och jag har inte lyckats riktigt komma igång alls. Jag hoppas på att NaNo kommer att ge mig den puff jag desperat behöver för att komma igång igen.

Trots att jag fasar över att ens börja med NaNo för att jag har ett jobb det här året. Förra året hade jag ett förhållande som höll mig för upptagen för att skriva på riktigt och detta år är det ett jobb. Jag vet verkligen inte hur jag skall lyckas, men jag vet att jag nog kommer att försöka ändå.

Och ni, mina vänner, kommer att få följa med denna underbara resa. Eller min död kanske det blir.