Dag 1 – Presentation av mig.

Ja, var skall man nu sen börja…

Jag heter Emma men kallas även Emzi. Jag är född i Helsingfors den 1.7.1988 vilket resulterar i det att jag är 22 år gammal i skrivande stund. Jag bor med mamma och lillebror men hoppas på att få flytta hemifrån snart.

Jag har bott i Helsingfors i stort sätt hela mitt liv utom då när jag studerade fotografering i VNF och bodde i Karis på internat. Trivdes sådär i Karis men för det mesta ville jag hem helatiden och åkte fram och tillbaka mellan Karis och Helsingfors om veckosluten. (Helst skulle jag bo i Sverige om jag faktiskt fick välja.)

Jag har även studerat på Prakticum i Helsingfors. Jag skulle bli närvårdare men det slutade illa och jag avbröt studierna. Det var en hel del tårar inblandade under den tiden i mitt liv. En hel del drama.

Jag älskar fotografering fortfarande och gör det så ofta jag bara kan och orkar. Jag fotograferar mest allting annat än människor men ibland lyckas jag hitta någon som tycker om att befinna sig framför kameran och då njuter jag av att plåta människor. Det är någonting jag vill bli bättre på så jag hoppas på att hitta modeller helatiden. (Ifall någon behöver nya bilder till bloggen så får man gärna kontakta mig :))

Jag har under en tid (mellan Prakticum och VNF) även gått på SVEPS. Det var där mitt intresse för fotografering växte och jag fann VNF. Jag trivdes enormt bra och efter VNF hittade jag tillbaka dit för en tid igen. Då var jag där längre tid än förra gången eftersom jag verkligen inte hade en blekaste aning om vad jag ville göra näst. Jag hamnade tillbaka i Prakticum även om jag var ganska så anti-prakticum. Jag provade mig på Merkonom utbildningen på distans. Det sket sig helt och hållet och jag skrev ut mig. Igen.

Jag satt en hel del hemma och bloggade.Blev mer och mer isolerad från människor. Stora mängder människor i ett litet utrymme gav mig panik.

Jag blev inlurad av Julz och Jolin till Trotsallt. Jag fick veta om Trotsallt via Julz och Sveps fick ett uppdrag att designa hemsida åt dem. Min introsida blev vald vilket jag fortfarande är väldigt glad över. Jag blev inlurad pågrund av det att Julz berättat att jag är bra på att skriva. Nu har jag varit med i över ett år och jag trivs grymt bra. Det tvingade mig att komma ut lite och träffa folk igen. Så det var bra.

Skrivandet är en stor del av mitt liv. Det har det varit i många år nu och jag vet inte vad jag skulle vara utan det. Jag skulle inte vara den person jag är idag eller känna de personer jag känner. Jag har fått höra att jag är bra på att skriva så jag antar att det stämmer till en viss del åtminstone.

Harry Potter var orsaken till att jag fann skrivandet eftersom jag började skriva fanfiction om Harry Potter och allt som hör till. Detta hände då när Hogwarts.nu ännu var vid liv och var mitt liv. Jag är medlem i VPFPH som startades på Hoggy och kommer alltid att vara medlem i den gruppen. Det är via Hoggy som jag träffat några av de viktigaste flickorna i mitt liv. Och utan dem skulle jag inte vara någonting alls.

På senare dagar har jag äntligen blivit vuxen påriktigt och börjat jobba först som inhoppare på olika dagis men nu har jag fått en riktig plats via Folkhälsan. Och jag trivs jätte bra.

Jag tycker om att läsa, skriva, lyssna på musik, blogga, se på anime och fotografera.

Favoritböcker: Harry Potter (J.K Rowling), Looking for Alaska (John Green) mm

Favoritartister: Michael Jackson, Owl City, The GazettE mm

Under största delen av mitt liv har jag aldrig speciellt mycket brytt mig om mitt utseende och aldrig riktigt orkat satsa. På senaste tiden blir det mer om mer viktigt för mig och jag kommer på mig själv att fundera på vad jag skall ta på mig på morgonen. Dock så spelar det ingen roll då man jobbar på Eftis och det viktigaste är att man inte fryser när man står ute.

Alla har vi ugly-days.

Jag har varit långhårig, korthårig, svarthårig, blond och rödhårig. Bäst trivs jag i långt hår och helt svart får mig att bli jätteblek. Så allt mellan blont och mörkbrun går bra.

Jag är den där irriterande positiva flickan som ALLTID är glad och leende. Men jag ser inget bra i att se det negativa i livet. Man skall se det positiva så mår man själv mycket bättre. Det fungerar. Man blir gladare av det.

Jag är blyg och tyst tills jag blir varm i kläderna. Då får man inte slut på mitt flummande.