Egentligen så berättade jag redan en del om vad jag gjorde den dagen. Jag skrev ett långt inlägg om fiilisen jag fick av Linns och Karins föreläsning om bloggar. Och den fiilisen är nog fortfarande kvar i mig och jag lovar att nästa år blir det helt nya tag i den här bloggen.

I did tell you some of what I did that day. I wrote a long post about the feeling I got from Linn’s and Karin’s lecture about blogs. And that feeling is still in me and I promise that next year there will be some new stuff in this blog.

Efteråt gick jag hem och började slåss med lite jobb som jag lovat göra men allt sket sig när jag inte hade rätt program och de program jag hade ville inte riktigt fungera enligt min vilja. Så jag blev på jätte dåligt humör och ville bara slå huvudet i väggen.

I sånahär tillfällen är det bra att ha vänner som är villiga att rädda en mitt i natten. Jag brukar sällan åka till stan efter klockan 12, men den här gången då R snällt sa att han bjuder den första så kunde jag ju inte låta bli. Speciellt inte eftersom mitt huvud var i det skicket det var.

Vem är överraskad över det att vi hamnade i Amarillo? Ingen. Haha. Det var faktiskt ganska spännande att sitta där och prata, se på dansande människorna och lyssna på den musik som var 10 år gammal när vi var i högstadie. Vi skrattade.

Det var verkligen skönt att slippa bort hemifrån och få prata med en intelligent människa och inte behöva stressa. Bara ta det lugnt.

Och eftersom jag bor så långt borta så tog ju inte festen slut där utan fortsatte hem till honom där jag sov över. Eftersom det ju verkligen är lättare att gå i 15 minuter i stället för att betala 30 euro för en taxi. Och jag tycker faktiskt om att gå i stan på natten.

Afterwards I went home and started fighting with a job I had promised to do but everything went to hell since I didn’t have the right programs and the programs I had didn’t wanna work as I wanted them to. So my mood went really south and I just wanted to bang my head against the wall. 

In situations like this it is good to have friends that are willing to save one in the middle of the night. I usually leave my home after 12 o’clock, but this time when R nicely said that he would buy the first one I couldn’t resist. Especially when my brain was in the place it was. 

Who is surprised over the fact that we ended up in Amarillo? No one. Haha. It was really nice to sit there and talk, look at the dancing people and listen to the music that was 10 years old when we were 13. We laughed. 

It was really nice to get out and get to talk to a person and not have to stress. Just take it easy.

And since I live so far away the party didn’t end there but continued to his place where I slept over. Since it really is easier to walk 15 minutes instead of paying 30 euros for a cab. And I actually love walking in the city in the middle of the night.