• Uncategorized

    English story.

     kopierat från emmelemzi.blogg.se
     
    Jag lovade sätta ut denna så varsågoda. Antagligen så läser ingen eftersom den är lång. Jag har inte haft någon att läsa den för korrektur så vissa fel kan finnas. Men ändå.

    Kiss me, Kill me, Love me.

    Small rain drops hit the window and make a small that I listened closely to. I didn’t know why I just sat there in front of the window and looked out at the empty street. There was nothing to look at, no people, nothing.

    Maybe it was the emptiness that drawed my attention. Could that be the reason I sat there?

    It started to get dark. People started to put their lights on.

    I liked the dark. There was calmness in the dark that you could not find anywhere else. And it’s a place to hide in. Hide your own feelings.

    Crazy, maybe, but that’s just how I felt. I needed the darkness. I would be lost without it. But I needed the light too. There wouldn’t exist darkness without light.

    Lonelyness, why does that exist? Who needs it anyway? It’s the longing for someone. The waiting…

    I sighed. I couldn’t understand the world. I just wanted to forget everything. Stop thinking. Stop feeling…

    My phone started ringing. I sighed again and looked at it. Slowly I made my way to it.

    Hana.

    Why was she calling me? Why wasn’t she home yet?

    I let it ring even though something inside of me wanted me to answer it. I didn’t want to hear her excuses for not being here.

    I sat down on the bed and started looking at the door hopeing that she would come running through it, trying to find words. She didn’t.

    I heard footsteps from the other side of the door. A part of me started hopeing again that it would be her.

    “Lil!”

    I stared down at the floor when Alex opened the door.

    Disappointed.

    He just looked at me for a while. Don’t look up. Don’t look up. I looked up and noticed that he had a phone in his hand.

    “It’s Hana. She wants to talk to you.”

    He put the phone on the bed beside me and walked out of the room, leaving me alone with the phone. I stared at the phone for some seconds. Guess I had to take it.

    I took the phone but didn’t make any sound. Hana was on the other end, that I knew. I could hear her breathing. That small sound made me calm. The knowledge of her there made me calm down and forget my disappointment on her not being here.

    “Lil?”

    I bit my lip so that I wouldn’t answer her. The sound of her voice woke up the longing feeling inside of me. The longing for her. I wont answer. No.

    I made a small sound to let her know that I was there.

    “Why didn’t you answer your phone?”

    She went right to the point. No, small talk. No, I’m sorry I’m not there. No, I miss you.

    “I didn’t hear it.”

    Hana knew I was lying. I never did leave my phone anywhere. I always had it with me.

    She didn’t comment on my lie. I could just hear her breathing again. I sighed. Soon she was going to say it. Say that she was going to stay at a friends house or at her parents.

    Typical.

    “Lilith. I just wanted you to know…” Now she was going to say it. I was right. I knew it.

    “…that I’m on my way.”

    What?! This was not right! This was not in the script! I couldn’t find any words. I was in chock. I couldn’t believe what I just had heard. Was I dreaming? Had I fallen asleep during the time I sat in front of the window?

    I couldn’t find any words. I was in chock. I couldn’t believe what I just had heard. Was I dreaming? Had I fallen asleep during the time I sat in front of the window?

    “ I’ll be there soon. Bye.”

    A small sound told me that she was not there anymore.

    She was coming home.

    Now I started hearing the voices from the other room. The living room.

    The party. My party. Should I go and be the Birthday girl?

    Slowly I stood up and made my way towards the door with the phone in my hand. I opened the door and could see all of my friends standing in the room, talking and laughing. Having fun.

    “Is she coming?” Alex asked when he noticed me.

    I just nodded. My words were lost and I couldn’t find them.

    She was coming. She had always missed my birthday, but now she was coming.

    I sat down on the sofa and someone gave me a drink. Probably some alcohol. Defiantly alcohol. I drank it and asked someone to give me more. Alex looked at me with concern. He knew what could happen if I got to much alcohol. He has seen it .

    I didn’t care about him. I needed a drink.

    The doorbell rang after a while and of course everyone was waiting for me to go and open. I wanted to scream that I wasn’t five years old, but I didn’t. The doorbell sounded again and I stood up.

    I made my way to the front door and opened it.

    Hana.

    She stood there in front of me smiling brightly. I had to look like a fish.

    “Happy birthday.” She hugged me quickly and I took a step back to let her in.

    I had almost forgot that she was coming. My feelings were having war with each other and I couldn’t make any sense out of them.

    For a while I just stood there looking at her. She was so beautiful. An angel on earth.

    “Lil? Are you okay?”

    I could see the concern in her eyes.

    I nodded and smiled to tell her yes. Maybe I was lying a bit but I just didn’t want to see her so concerned. I wanted her to be happy and smile.

    She made her way to the living room where everyone were waiting to know who had come. I didn’t follow her, not right then anyway. I just stood there and starred after her. I was happy. I should have been that. Why did something feel so wrong? Everything was perfect.

    I shook my head and followed Hana to the living room where she was standing and talking to Alex. I felt a weird feeling ran through my body and mind. Jealous. Shame on me.

    There was no reason for me to be jealous. I knew that. But still…

    Hana was looking at me and I met her gaze. She made her way through the room towards me. I got the want to run away. Hide. But it was like I were glued to the floor. I couldn’t move. The feeling of something being wrong came back. I couldn’t breath.

    “Lil. We need to talk.”

    She took my hand and lead me to the room where I had been sitting. Hana closed the door behind us. I was biting my lip. Let us say that it’s a bad habit I can’t get rid of.

    “I have something important to tell you, but first…”

    She put a hand on my shoulder and kissed me on the lips. A sweet taste filled my mouth . I kissed her back. This was real. I put my arms around her and pulled her against myself.

    Kiss me.

    She pulled away.

    Wrong.

    “Sit down.” She sounded serious.

    I sat down on the bed and looked at her. She wasn’t looking at me. She was looking at everything else. Something was wrong.

    “I’ve been offered a job…”

    Now she looked at me.

    “That’s great.” I thought that was what she wanted me to say.

    She nodded. “It’s a really great job..” She started biting on her lip. She swallowed.

    “It’s in Paris.”

    I starred at her. She couldn’t be serious. I couldn’t breath again. There was something blocking the way.

    “No.” I looked down at the floor. “No.”

    I wanted to hear her say that she was not going to take the job, but inside I knew that she was not going to say it. She wouldn’t have told me if that was the case.

    Wrong.

    I couldn’t stay there so I stood up, took my phone and the car keys.

    Hana screamed after me but I didn’t stop. I ran out and in to the car. The car started and I backed it out of the driveway.

    I didn’t know where I was going just that I couldn’t stay there.

    Tears ran down my cheeks and I did nothing to stop them.

    Hana was going to move to Paris. No.

    She was calling me but I didn’t answer. There was nothing she could say that would make it different or better.

    Alex. Hana. Alex. Hana and someone else from the party.

    I didn’t answer.

    Kill me.

    Where was I?

    Was I dead? No I wasn’t, I could feel pain and hear someone talking far away. I didn’t open my eyes. I didn’t have the strength for that.

    Weak.

    I could feel someone take my hand. A soft hand.

    “Lil. If you can hear me. I’m sorry.”

    Hana. I could hear that she was crying. I wanted to cry.

    “Please Lil. Wake up.”

    No. I want todie.

    Slowly I opened my eyes. Hana was now looking at the floor. She was tired. I could see that.

    “Hana.”

    She jumped.

    “Lil. Thank God!” She hugged me and almost killed me at the same time. “I’m so sorry. This is all my fault.”

    I smiled tiredly. “No, it’s mine.”

    Hana looked at me.

    “I should have stopped you. You didn’t let me finish. I want you with me. I can’t live without you. I almost lost you and for the second I thought I had, I couldn’t breath.”

    I starred at her. She wanted me with her to Paris.

    “I love you, Hana.”

    “I love you, Lil.”

    Love me.

  • Uncategorized

    22366-46 the ego

    kopierat från emmelemzi.blogg.se

    22366-46

    Så jävligt ego man har blivit sen man fick kamera. Haha. Again a picture of ME. Tagen av undertecknad.
    Vissa naglar är ännu längre nuförtiden eftersom det är en tid sen den där bilden är tagen. Datorn ligger faktiskt precis framför mig så det där är liksom det jag har bakom mig när jag sitter vid datorn.

    Hade jätteroligt med Julz igår på teatern. Den hette Blås. Den var rolig. Julz hade mycket hål på sina byxor så mitt “lilla” hål på ena knät kändes inte så farligt längre. Dessutom så är det ju bara coolt. 😛 Köpte ett jättefint halsband också. Kär. Föreställer en blixt. (tar kanske bild på den nångång så skall ni få se.)
    Efter pjäsen på vägen till metron och spåran så kom det ett gäng ungdomar imot oss. Det vara bara killar och antagligen så skulle ena gå och gifta sig för han var klädd i en svart sopsäck och en princess krona på huvudet. Det såg fint ut. 😛 Han ställde sig framför oss. Han skulle ha vilja köpa tre kondomer för 10 €!!! Tyvärr så hade vi inga. Damn. Senare så märkte Julz att hon skulle ha haft en. och såklart gärna ha sålt den för en 10a.

    Skoldagen idag var helt okej. Kom bara en timme för tidigt. Köpte en ny bok.
    Har ätit en massa skit.

    Helloy my name is Emzi and I’m getting fat.

  • Uncategorized

    I en knut.

     kopierat från X3M

    Håret är fastsatt i en knut (hästsvans) idag. Även om det är ganska kort och det blir ingen lång svans så är det ganska gulligt. Har inte orkat gå i duschen idag men skit samma det är inte så farligt. Jag stinker inte. Bara doftar Emzi.

    Har fyra timmar skola och efter det skall hela familjen (utom papp) till stan och köpa lite grejer. Sen på kvällen skall lilla jag tillsammans med min gulle-hipsu på teater. 🙂 Det blir helt jätte kiva!

    Kramar.

    ps. mina ögon är elaka. De kliar.

  • Uncategorized

    dagens skriverier

     kopierat från Emmelemzi.blogg.se

    Var i skolan och träffade J. Fick lite gjort på en uppgift. Skall försöka skriva något litet och sedan skicka det åt henne.

    Det var roligt igår att sköta F&F. Man fick sitta vid sandlådan och försöka lösa världens problem medan man gör sandkakor som F kan söndra. Men hon var ju bara för söt när hon bad en att göra en kaka så jag måste ju bara gå med på det. Hon vet ju inget ännu om världens hemskheter. Hon är ännu oskyldig och liten. Fyllde 2 år på tisdagen.
    Andra F satt i gungan och ville ha fart. Det fick M ta hand om. Hon sköter honom och jag henne (asså andra F inte M.) Men det var jättesött. Och han är bara så söt.
    Min F har lärt sig säga “kom” och det använder hon nog när hon vill att jag skall följa efter. Men det är bara för gulligt!

    När vi gick hem med dem så blev min F lite ledsen. Hon ville inte ta av sig ytterkläderna. Antagligen så ville hon ha sin mamma. Som tur så kom deras pappa hem så det blev bra sen.

    Jag tror att jag hörde henne säga Emma vid ett tillfälle. Det var så sött!!! Jag blev så glad.

    Sen klockan 5 kom La till mig. Hon var faktiskt helt prick klockan 5 vid mig. Som tur kom jag just då jag gjorde. Helt perfekt. Vi lyssnade på hennes ipod i mitt rum och pratade om världens problem (människor). Det är alltid roligt att prata med henne. Hon blir så energisk när hon börjar prata om någonting. Jag bara satt och flina åt henne. Åt lite franskisar och fiskpinnar.
    Hon gillar inte min musiksmak och jag förstår mig inte riktigt på hennes ibland. Men det är helt okej. Jag kan inte säga att jag hatar hennes musiksmak för jag hatar ingen musik. Jag gillar all musik bara det finns något bra i den. ^^
    Vi gick ut för att vänta på att hennes pappa skulle komma efter henne med bil. Vi pratade lite till om allt möjligt.

    Orkar inte just nu tänka på Dem. Jag orkar bara inte. Jag tänker träffa Dem och ge Dem deras del av vårt slutarbete. Sen när jag har min och De deras så behöver jag aldrig mera se Dem. För sen har jag inget som är deras längre. Men jag vill inte tänka att De är totalt ruttna både två. Jag vägrar göra det. Jag vet inte varför. La tyckte att jag borde bara kasta bort slutarbete. Hon tycker väl inte att jag skall träffa Dem. De har gjort en massa skit mot mig förr. Men jag vägrar att hata Dem.

    Kanske jag är dum och naiv. Väntar mig att människor kan ändra till det bättre. De gjorde aldrig det. Vilket är synd.

    Skall på teater idag med Julz. Efter skolan skall mamma och jag och lillebror till stan. Skall köpa en ny sladd till min kamera. 🙂

    Ses.

    Dagens bloggare: Ida

  • Uncategorized

    Angel’s tale

     kopierat från X3M

    Aj så den blev raderad. Tyckte inte om den. Blä.
    Mår helt okej just nu. Vill till skolan och prata med kivoga människor. Men snart får jag åka dit. Om typ 40 min om inte lite mer.

    Har eget arbete idag. Därför sitter jag här.

    Jag kan inte skriva.

    My old life is back.

    Det finns bilder av mig och annat i fotoalbumet. 🙂

  • Uncategorized

    Invoke

     kopierat från emmelemzi.blogg.se

    Jävla tårar. Jag hatar tårar. Hatar. Jag hatar att behöva skrika för att någon skall förstå. Jag vill inte i verkligheten göra det. Men ändå så gör jag det. Skriker och gråter, mår skit och tycker att världen skulle kunna gå åt rumpan. Bara för att jag mår dålig så hatar jag hela världen.
    Skrek och grät floder. Mådde dåligt. Störde människor via sms. De har inte ännu svarat, men det är okej. Jag bryr mig inte längre.
    Mitt liv går åt rumpan. Det enda jag vill nuförtiden är sitta framför datorn och prata med människor från Sweeden (Ja, jag vet att det inte skrivs sådär, men jag skriver det så) som alla har ett mycket bättre svenskt språk än alla finlandssvenskar. Det stör mig när människor skriver helt fel.

    Klassen känns inte som min klass längre. Det är jag och de. Inte vi. Jag orkar inte tänka på det så himla mycket. Det får mig bara att må dåligt.

    Och allt detta om att mitt gamla liv fick fast mig. Vad kan man göra åt det? Jag kan ju bara göra det så att jag tar C med mig och går för att träffa dem. Det finns inte mycket annat jag kan göra.

    Jag är rädd för att väggarna skall byggas upp igen.

    Ingen skola idag. Behöver iaf inte träffa någon från klassen. Skall nog träffa J och kolla igenom lite grejer. Men det är helt okej.

    Sen skall jag och sköta F&F. 😀

    Hörs senare.