Nåjaa let’s do this!

Ge mig ord i kommentarerna så kommer jag på fredagen att välja X antal och skriva in dem i en liten text som ni får läsa nästa söndag.

GO!

Nu skall jag ta och öppna min NaNo igen och kolla på den i brist på annan syssla. Sitter ensam hemma igen och det är ganska skönt att bara lyssna på musik och skriva.

Produktivt.

Lite trögt går det på skrivfronten för tillfället och det är en massa annat pågång i livet. Men jag försöker tappert få lite skrivet ibland. Nu öppnade jag faktiskt min NaNo och skall väl skriva lite på den. För att få något vettigt gjort.

Jag skall lägga upp en ord sökes nästa måndag. Förlåt att den blivit bort.

Ni kanske märkte att jag aldrig la upp en Ord Sökes den här veckan. Orsaken är den att jag har så mycket annat att jag bara inte hinner skriva en. Nästa vecka kommer jag nog troligen att sätta upp en igen som vanligt.

Jag har faktiskt påbörjat ett nytt skrivprojekt tillsammans med en kompis och vi satt uppe ett par timmar i natt och planerade. Det skall bli riktigt roligt att börja skriva på det.

Annars så har jag såklart NaNo-novellen jag håller på med.

Jag skriver nog fast jag inte uppdaterar bloggen. 😉

Ha det bra!

Det är nästan så att jag inte vill lägga ut detta, men…äh. Låt gå. Jätte kort och random. Skriven på typ 5 min. Och namnet tog jag från Linn.

Ord använda från inlägget: Mamma, kille, glass, varg (Tack Sabina och diZi)

”Mamma?” viskade Maximilian när jag lade ner honom i hans säng när klockan var alldeles för mycket. Den lilla killen gäspade ofrivilligt till och jag log svagt åt honom.

“Ja, älskling?” frågade jag när jag lade täcket över honom.

”Kan vi gå och köpa glass imorgon?” Maximilians ögon såg bedjande på mig och jag kunde inte motstå hans stora blåa ögon.

”Klart vi kan”, svarade jag och pussade honom på pannan, ”Men då skall du sova snällt hela natten.”

Det var lätt att se hur glad Maximilian blev när han hörde mitt svar. Hans ögon började lysa och hans leende bredde sig från ena örat till det andra.

”Jag lovar”, sa killen och stängde ögonen.

”God Natt”, viskade jag tyst och gick ut ur rummet. När jag skulle stänga dörren såg jag hur Maximilian tog sin varg och kramade om den. Klart det, inte skulle han få sömn utan den.

Skriv ord i kommentarerna så väljer jag ut X antal och skriver en liten text med de orden. 🙂

Fredagen är sista dagen!

Ord Sökes från förra veckan får tyvärr bli ogjord. Öppnade min NaNo berättelse igår och fick lust att börja skriva på den, så det tänker jag koncentrera mig på nu faktiskt.

Just nu har jag fått ihop 30 184 ord, vilket är lite mer än det jag hade.

Dessutom funderar jag på att skriva om den i jag-form. Att skriva om 56 sidor i word kommer att ta tid.

”Miss Morgenstern. Nästa gång ni stiger in i mitt klassrum vill jag att ni har skoluniformen på er.” meddelade Gamla Gubben när han satte sig ner bakom bordet som befann sig framför den stora gröna tavlan.

”Så att jag passar bättre in bland dessa hjärnlösa aporna. Jag tror inte det.” Alexandra lutade tillbaka i stolen och lade ena benet över det andra.

Efternamnet Morgenstern är lånat av en mycket god vän.

Igen söker jag ord. Varsågoda och skriv ord åt mig nedan i kommentarerna! Inga begränsningar!

GO!

Ord som jag använde från inlägget: Kanel och mark (Tack, diZi och Sarah!)

Detta är kanske nästan en fortsättning på den här.


Kanelbullen i min hand doftade kanel och marken var hård under min lilla bak där jag satt på gräsmattan.  Jag stirrade uttryckslöst framför mig på människorna som skyndade ut ur skolbyggnaden som om de alla hade eld i baken.  Att alla alltid hade så otroligt bråttom överallt. Det var som om de skulle gå sönder om de stannade en stund.

Jag log svagt för mig själv och tog en tugga av den doftande kanelbullen i min hand.  Hälsosam middag definitivt. Vilken tur att jag inte längre bodde hemma och att min mor inte såg hur dåligt jag egentligen åt. Hon skulle verkligen inte bli hemskt glad. Men jag orkade inte bry mig för tillfället. Jag var hungrig och sugen på kanelbulle.

”Hej, älskling”, sa en röst bakom mig och jag vände snabbt på huvudet även om jag redan utan att se visste vem det var.  ”Jag trodde att jag lärt dig att äta bättre mat. Det där är inte bra för dina tänder.”

Jag flinade och svalde ner kanelbiten jag hade i munnen. Såklart att han skulle dyka upp just när jag satt och åt ohälsosamt.

”Jag var hungrig och du skrev att du skulle bli lite sen”, svarade jag och viftade sakta på bullen i min hand.

Han satte sig ner bredvid mig på den hårda marken och skakade sakta på huvudet. ”Du skulle ändå ha kunnat ta något mer hälsosamt.”

Jag suckade. Det här var det man fick när man hade en tändläkare till pojkvän. Jag la bort kanelbullen på min väska och vände mig till honom igen.  Jag hade fortfarande svårt att tro att han faktiskt var min. Han var så vacker.

Men han var min. Påriktigt.