Jag tror att ni alla nu börjar veta vad detta går ut på så jag kanske inte ens behöver skriva reglerna längre. Haha.

Kasta ord åt mig varifrån jag sedan plockar ut X antal som jag bakar in i en text, som publiceras i den här bloggen nästa söndag.

Ni har tid på er tills nästa fredag!

GO!

TACK allihopa för de fina orden!

Ord jag använde från inlägget: Cosmopolitanhunk, tandläkarstol och potatismos


Sara blinkade till när hon steg in i rummet och mötte tandläkarens blick. Hon hade verkligen inte väntat sig att få se en sådan vacker syn framför sig. Tandläkare brukade vara medelålders män och kvinnor, men mannen framför henne var allt annat. Han var vacker. Det fanns verkligen inget bättre ord att förklara synen framför hennes ögon. Han var en sådan man mötte i kärleksnoveller eller tidningar. En riktig Cosmopolitanhunk.

”Varsågod och sätt ner dig så börjar vi”, sa hunken och gjorde en gest mot tandläkarstolen bredvid honom. Sara vaknade upp ur sina tankar och gick långsamt fram till stolen medan hennes hjärna långsamt förvandlades till potatismos. Snyggingen framför henne skulle peta med fingrarna i hennes lilla mun. Hon var säker på att hon dött och hamnat i himlen under bilresan. Hur annars kunde hon ha en snygging som tandläkare? Eller så drömde hon fortfarande i sin säng, om det var så ville hon aldrig vakna upp. Hon skulle glatt fortsätta drömma i all evighet.

Hon satte sig i tandläkarstolen och kände hur ryggstödet sakta sänktes ner så att hon hamnade i liggande ställning i stolen.  Hunken lutade sig över henne, nu med ett par glasögon som liknade solglasögon i händerna. Han lade dem över hennes ögon och hon kände hur hans fingrar rörde vid hennes kind och hur det hettade till. Hon var helt säker på att hennes kinder nu var klarröda och att han såg det.

Sara såg upp på honom och tycktes få syn på ett litet flin på hans läppar fören han försvann ur hennes synfält. Hade han verkligen flinat åt hennes röda kinder?

Ni får nog vänta med att få lillatexten tills imorgon men för att inte lämna er helt utan någonting så tänkte jag tipsa om en av mina favoritberättelser.

Jag är den du aldrig ser som oftast kallas JÄDDAS av de som läser och älskar.

JÄDDAS skrivs av Emy och Emilie två otroligt duktiga skrivare. Båda är medlemmar i VPFPH (vilket kanske inte säger så mycket åt någon, men ändå).

Såhär står det på hemsidan:

Och ingen kommer att komma till ditt försvar säger:
Jag vet att du sitter där alldeles ensam. Jag vet att du sitter där och väntar på en ursäkt från min sida, eller iaf något som skulle få mig på fall och bevisa att du haft rätt hela tiden. Sitter du och njuter nu eller? Jag menar, fan Basse! Jag trodde inte det om dig bara, jag trodde inte du var sån.

When broken is easily fixed… säger:
Vad tror du att du vet om mig egentligen?

Och ingen kommer att komma till ditt försvar säger:
ingenting.  Jag vet inte ett skit om dig.

Maximilian och Bastian bor i varsin del av Stockholm, Max i Solna och Basse på Östermalm, men de hade lika gärna kunnat leva i två olika världar. Som om inte Stockholm vore litet nog, går de på samma skola. Max är kär i Bastian Reenstierna, snyggaste killen på skolan. Bastian i sin tur ser ner på såna som Max, estetjävlar.

Av en slump börjar de prata med varandra på MSN, utan att ha någon aning om vem den andre är. Det som från början var resultatet av en blöt kväll, en felskrivning i en mailadress, utvecklas snabbt till något mycket mer. Det är ju så enkelt att berätta vad man känner, hur man känner, när man aldrig kommer träffa personen på andra sidan skärmen. Men världen är inte så himla stor, och när mobilnummer och klasstillhörighet går från bokstäver till ettor och nollor och tillbaka igen, dröjer det inte länge förrän deras relation utvecklats till något mer än förtroendesnack på MSN…

Bara ni inte har något emot killexkille så lönar det sig verkligen att läsa igenom den där. Den är jättebra skriven och så otroligt bra på alla sätt! Jag älskar den verkligen med hela mitt hjärta!

Finns även som bloggversion.

Samma idé som förra veckan.

Kasta ord åt mig varifrån jag sen plockar X antal som jag bakar in i en liten text som ni kommer att kunna läsa nästa söndag.

GO!

Tack allihopa för de fina orden! Snart kommer nya ordinlägget.

Ord jag använde från inlägget: begonia, kattmynta, körsbärsträd, taxi

Klösträdet doftade kattmynta när jag sakta tassade förbi mot den öppna dörren som ledde till den soliga trädgården. Snabbt hoppade jag ner för det lilla trappsteget och landade mjukt i det gröna gräset som kändes varm under mina mjuka tassar. Jag sträckte på mig medan jag hörde en taxi köra förbi ute på gatan bakom den höga blomhäcken. Solen lyste högt på himlen och värmde skönt på min mörka päls. Jag kände doften från begoniorna som stod i det öppna fönstret blandat med doften av maten som matte lagade på spisen. Jag tassade långsamt under körsbärsträdets skugga, lade mig ner i gräset och stängde ögonen. Nu skulle jag bara njuta av det varma vädret och ha det skönt. Ibland kände jag mig ganska lyckligt lottad över det att jag blev född som katt.

(Denna är gammal men jag tycker mycket om den ändå. Hoppas att ni också tycker om den.)
Skriven av mig.

Jag visste att det inte skulle vara lätt, att alla problem inte bara plötsligt skulle försvinna ur bilden även om hon nu inte fanns med. Det hade ju alltid funnits en massa problem även före jag träffade Alex. Problemen ökade såklart efter det. När jag började ljuga även mera för honom för att kunna träffa henne varje dag.

”Jag blir övernatt till en kompis.”
Jag kunde höra hur han suckade igen. Han var ledsen, det visste jag, men ändå så sa han inget om det.
”Okej. Tack för att du meddela åt mig.”
”Jag ville inte att du skulle vänta på mig. Gå och sova så ses vi imorgon kväll.” Det var ju inte heller helt säkert.
Han mumlade och sedan lade han på utan några ord.

Jag visste att jag ljög och jag visste att det inte var rätt mot honom. Men jag älskade honom. Men jag älskade även Alex. Jag var kär i både två och var i en väldigt svår situation.

”Hana. Är du okej?”
Jag kände hennes tyngd trycka ner sängen en bit. Medan jag fortsatte stirra in i väggen kände jag hur hon rörde sig närmare mig. Kunde jag röra på mig utan att direkt svara på hennes fråga? Ifall jag rörde mig bort ifrån henne signalerade jag ju någonting åt henne som skulle få henne att tänka.
”Såklart”, svarade jag snabbt utan att tänka mera på det. Utan att tänka på att det även var en lögn.
Jag kände hennes läppar på min kind och sedan hennes kropp bredvid mig. Armen lade hon runt min mage.

Lögner efter lögner. Flera nätter hemifrån. Jag kunde inte sluta. Det var omöjligt för mig att bara stanna hemma och på det sättet bevisa åt honom att han ännu var väldigt viktig för mig. Vi sågs nästan aldrig. Han jobbade och det gjorde jag också. Han var hemma under nätterna och jag var borta.
Och när vi sågs så blev allt bara fel.

”Vad vill du ha?”
Jag tittade upp från menyn och såg på honom. Sakta såg jag ner i menyn igen. ”Jag vet inte.”
Han suckade högt. Jag undrade om alla i salen hört det eller om det bara var min hörsel som gjorde sucken högre än den påriktigt var.
”Hur var det på jobbet?”
Standardfrågan. Varför inte bara fråga om vädret?
”Det var väl bra”, svarade jag utan att se upp ur menyn.

Det var alltid lika stelt, lika tyst när vi åt. Jag visste inte vad jag skulle säga och jag kunde tydligt se hur du försökte desperat komma på någonting att säga för att bryta tystnaden. Men alltid förblev det lika tyst och obekvämt. Ingen av oss mådde bra av det.
Med Alex var det så annorlunda.

“Alex!”
Jag tog tag i första bästa dyna och slog till henne med den medan hon fortfarande skrattade över sitt slag. Skrattet från oss båda fyllde rummet.
Jag föll ner på sängen och försökte lugna ner min andning.
Alex föll ner bredvid mig. Hon lutade på sin armbåge och såg på mig. Jag såg på henne och log.
”Du är vacker”, sa hon plötsligt med ett leende på läpparna.
Jag såg bort. Hon tvingade mig att se på henne.
”Jag älskar dig.”

Jag hörde inte mera honom säga det tre orden. Han hade slutat säga dem åt mig och jag hade slutat säga dem åt honom. Ändå visste jag att han älskade mig. Jag hoppas innerligt att han visste att jag hade samma känslor för honom.
Jag ville säga orden åt honom, men varje gång jag försökte så kunde jag bara inte öppna munnen.

”Var är du?”
”Skall träffa en kompis”, svarade jag honom. Jag var påväg för att träffa Alex. Igen.
”Tänker du komma hem inatt?”
Jag bet mig i läppen och funderade på vad jag skulle säga.
”Okej, jag förstår nog”, sa han när jag inte svarade och stängde av.

Det fanns dagar då jag grät. När jag satt hos Alex och grät ögonen av mig. Hon visste såklart om honom, att jag hade en annan. Hon sa aldrig någonting om den saken. Det var ett ämne som vi aldrig pratade om och det var bättre så.

”Hana?”
Jag hörde hur dörren öppnades och hur Alex steg in i det mörka rummet.
”Vad gör du här? Varför ringde du inte mig?”
Hon hade antagligen fått syn på tårarna som prydde mina kinder eftersom hon lade armarna om mig.
”Jag behövde bara lite tid för mig själv”, svarade jag åt henne.
Den första platsen jag tänkt på hade varit hennes lägenhet och om tur så hade jag fått en nyckel av henne.
”Schh. Jag förstår.”

”Jag kommer inte att fortsätta med honom. Jag klarar inte av att bo med honom längre.”
Jag satt på knä på gräsmattan. Mina kläder som jag valt för dagen var svarta. Jag berättade åt henne allt som jag behövde berätta. Allt jag ville att hon skulle veta. Tårar trängde fram ur mina ögon och gled nerför mina bleka kinder.
”Jag saknar dig. Mera än någonting. Varför just du?”
Jag tystnade och lyfte blicken till gravstenen framför mig.
”Jag älskar dig.”

KOMMENTARER:

Första Ord Sökes ever! Det här är ju historiskt!

Nåjo, anyway. Det hela går ut på det att ni skall ge mig ord varifrån jag sen plockar ut X antal som jag sedan bakar in i en liten text. Den texten får ni sedan läsa nästa vecka tror jag att blir lättast, hopperligen på måndagen (jag är inte i landet på veckoslutet, men annars så skall jag försöka få in texterna på söndagar.)

Ni har tid tills fredagen att kasta ord åt mig.

Ready, Steady, GO!

Först och främst vill jag gratta hela ratata-gänget över det att ratata.fi nu är online påriktigt. Grattis!

Sen vill jag lite berätta hela idéen med denna bloggen. Det gjorde jag ju inte riktigt i förra inlägget, så jag tar det nu.

• Jag kommer att uppdatera hur det går med mitt skrivande på olika berättelser, både genom att skriva ordmängden och liknande sätt
• Jag kommer att lägga upp små smakbitar ur olika berättelser jag skriver på alltid ibland så att ni får läsa och tycka till (kan hända att det även kommer någon hel novell i framtiden)
• Jag kommer att tipsa om trevliga små berättelser/långa fanfics som jag läst och tycker att alla borde läsa (jag kommer att skriva ifall den innehåller male/male eller annat som alla kanske inte vill läsa)
• Jag kommer även att involvera er läsare i det här på det sättet att jag kommer att be er att ge mig ord och så väljer jag ett antal som jag sedan skall skriva en liten text av tills nästa vecka

Och en massa mer. Allt som har med skrivande att göra.

Hur låter allt detta i era öron?

Hej söta ni som läser!

Eftersom detta är en ny blogg så tänkte jag att jag kan ta och köra en liten presentation för er som inte känner mig från tidigare (fast kanske ni som känner mig även hittar något nytt).

Mitt namn är Emzi och jag är 21 (20!) år gammal. Jag har ett otroligt stort intresse i att skriva och det är därför jag startat den här bloggen. Jag började skriva när jag gick i högstadie och har gjort det enda sen dess och det är ju ganska så många år. Ibland känns det som om jag gjort det hela mitt liv, men det är ju inte riktigt sant.

Hela intresset till att skriva upptäckte jag när jag upptäckte Harry Potter fanfiction fenomenet på Hoggy (hogwarts.nu RIP) och började själv skriva fanfiction. Jag skriver HP fanfiction fortfarande och kommer troligen att göra det i många år ännu.

Efter HP fanfiction så fick jag upp ögonen för jrock (japansk rock) och började skriva fanfiction om jrock band och sådant. Det lever också fortfarande kvar och jag har några berättelser som jag vill skriva färdigt.

Nu på senaste tiden har jag faktiskt skrivit en hel del helt eget även på sidan om allt det andra. Ni som läst gamla bloggen vet att jag var med i NaNoWriMo förra November och fick ihop 30 000 ord på en berättelse som inte är fanfiction. Jag är själv mycket stolt över mig själv för det och hoppas kunna fortsätta skriva på berättelsen.

Här har ni inlägget i gamla bloggen med en lista på berättelser jag skrivit med länkar till sidor där ni kan läsa en del. Om ni vill läsa. Jag vill dock påminna er om att vissa berättelser är gamla och kanske smått dåligt skrivna.

Om ni vill veta någonting mer så får ni mer än gärna fråga. Jag svarar på allt!