Igen söker jag ord. Varsågoda och skriv ord åt mig nedan i kommentarerna! Inga begränsningar!

GO!

Ord som jag använde från inlägget: Kanel och mark (Tack, diZi och Sarah!)

Detta är kanske nästan en fortsättning på den här.


Kanelbullen i min hand doftade kanel och marken var hård under min lilla bak där jag satt på gräsmattan.  Jag stirrade uttryckslöst framför mig på människorna som skyndade ut ur skolbyggnaden som om de alla hade eld i baken.  Att alla alltid hade så otroligt bråttom överallt. Det var som om de skulle gå sönder om de stannade en stund.

Jag log svagt för mig själv och tog en tugga av den doftande kanelbullen i min hand.  Hälsosam middag definitivt. Vilken tur att jag inte längre bodde hemma och att min mor inte såg hur dåligt jag egentligen åt. Hon skulle verkligen inte bli hemskt glad. Men jag orkade inte bry mig för tillfället. Jag var hungrig och sugen på kanelbulle.

”Hej, älskling”, sa en röst bakom mig och jag vände snabbt på huvudet även om jag redan utan att se visste vem det var.  ”Jag trodde att jag lärt dig att äta bättre mat. Det där är inte bra för dina tänder.”

Jag flinade och svalde ner kanelbiten jag hade i munnen. Såklart att han skulle dyka upp just när jag satt och åt ohälsosamt.

”Jag var hungrig och du skrev att du skulle bli lite sen”, svarade jag och viftade sakta på bullen i min hand.

Han satte sig ner bredvid mig på den hårda marken och skakade sakta på huvudet. ”Du skulle ändå ha kunnat ta något mer hälsosamt.”

Jag suckade. Det här var det man fick när man hade en tändläkare till pojkvän. Jag la bort kanelbullen på min väska och vände mig till honom igen.  Jag hade fortfarande svårt att tro att han faktiskt var min. Han var så vacker.

Men han var min. Påriktigt.

Jag tror att ni alla nu börjar veta vad detta går ut på så jag kanske inte ens behöver skriva reglerna längre. Haha.

Kasta ord åt mig varifrån jag sedan plockar ut X antal som jag bakar in i en text, som publiceras i den här bloggen nästa söndag.

Ni har tid på er tills nästa fredag!

GO!

TACK allihopa för de fina orden!

Ord jag använde från inlägget: Cosmopolitanhunk, tandläkarstol och potatismos


Sara blinkade till när hon steg in i rummet och mötte tandläkarens blick. Hon hade verkligen inte väntat sig att få se en sådan vacker syn framför sig. Tandläkare brukade vara medelålders män och kvinnor, men mannen framför henne var allt annat. Han var vacker. Det fanns verkligen inget bättre ord att förklara synen framför hennes ögon. Han var en sådan man mötte i kärleksnoveller eller tidningar. En riktig Cosmopolitanhunk.

”Varsågod och sätt ner dig så börjar vi”, sa hunken och gjorde en gest mot tandläkarstolen bredvid honom. Sara vaknade upp ur sina tankar och gick långsamt fram till stolen medan hennes hjärna långsamt förvandlades till potatismos. Snyggingen framför henne skulle peta med fingrarna i hennes lilla mun. Hon var säker på att hon dött och hamnat i himlen under bilresan. Hur annars kunde hon ha en snygging som tandläkare? Eller så drömde hon fortfarande i sin säng, om det var så ville hon aldrig vakna upp. Hon skulle glatt fortsätta drömma i all evighet.

Hon satte sig i tandläkarstolen och kände hur ryggstödet sakta sänktes ner så att hon hamnade i liggande ställning i stolen.  Hunken lutade sig över henne, nu med ett par glasögon som liknade solglasögon i händerna. Han lade dem över hennes ögon och hon kände hur hans fingrar rörde vid hennes kind och hur det hettade till. Hon var helt säker på att hennes kinder nu var klarröda och att han såg det.

Sara såg upp på honom och tycktes få syn på ett litet flin på hans läppar fören han försvann ur hennes synfält. Hade han verkligen flinat åt hennes röda kinder?

Ni får nog vänta med att få lillatexten tills imorgon men för att inte lämna er helt utan någonting så tänkte jag tipsa om en av mina favoritberättelser.

Jag är den du aldrig ser som oftast kallas JÄDDAS av de som läser och älskar.

JÄDDAS skrivs av Emy och Emilie två otroligt duktiga skrivare. Båda är medlemmar i VPFPH (vilket kanske inte säger så mycket åt någon, men ändå).

Såhär står det på hemsidan:

Och ingen kommer att komma till ditt försvar säger:
Jag vet att du sitter där alldeles ensam. Jag vet att du sitter där och väntar på en ursäkt från min sida, eller iaf något som skulle få mig på fall och bevisa att du haft rätt hela tiden. Sitter du och njuter nu eller? Jag menar, fan Basse! Jag trodde inte det om dig bara, jag trodde inte du var sån.

When broken is easily fixed… säger:
Vad tror du att du vet om mig egentligen?

Och ingen kommer att komma till ditt försvar säger:
ingenting.  Jag vet inte ett skit om dig.

Maximilian och Bastian bor i varsin del av Stockholm, Max i Solna och Basse på Östermalm, men de hade lika gärna kunnat leva i två olika världar. Som om inte Stockholm vore litet nog, går de på samma skola. Max är kär i Bastian Reenstierna, snyggaste killen på skolan. Bastian i sin tur ser ner på såna som Max, estetjävlar.

Av en slump börjar de prata med varandra på MSN, utan att ha någon aning om vem den andre är. Det som från början var resultatet av en blöt kväll, en felskrivning i en mailadress, utvecklas snabbt till något mycket mer. Det är ju så enkelt att berätta vad man känner, hur man känner, när man aldrig kommer träffa personen på andra sidan skärmen. Men världen är inte så himla stor, och när mobilnummer och klasstillhörighet går från bokstäver till ettor och nollor och tillbaka igen, dröjer det inte länge förrän deras relation utvecklats till något mer än förtroendesnack på MSN…

Bara ni inte har något emot killexkille så lönar det sig verkligen att läsa igenom den där. Den är jättebra skriven och så otroligt bra på alla sätt! Jag älskar den verkligen med hela mitt hjärta!

Finns även som bloggversion.

Samma idé som förra veckan.

Kasta ord åt mig varifrån jag sen plockar X antal som jag bakar in i en liten text som ni kommer att kunna läsa nästa söndag.

GO!