RED ALL THE WAY

Jag har redan en längre tid funderat på att färga håret och en färg som spökat i mitt huvud redan en längre tid är röd. Under tiden jag var i förhållande med W skulle det verkligen inte ha varit en bra idé. Då han har rött hår och det bara skulle ha sett alldeles för dumt ut om vi båda skulle ha gått omkring med en färg som typ skulle ha kunnat komma ur samma burk. Så då fick jag låta det vara.

Men nu då jag är singel, och varit det redan en stund. Ibland lyckas man bara inte ta sig till frissan fast man hur skulle vilja. Om det så är pengar eller något annat som är i vägen.

Förra fredagen lyckades jag ta mig till bästa Petra på Salon Robertiina som jag pratat om den här förändringen redan en tid och hon var kanske lika ivrig över den som jag. Jag promenerade dit med sådan fart att jag blev riktigt svettig. För jag var sååå ivrig!

Och jag menar KAN NI SE! Kan man bli kär i en färg? Svar: JA! Ni skulle ha hört mig och Petra. Alltså vi blev båda lite galna!

Alltså mitt hår behövde verkligen den här förändringen och det känns nog verkligen så skönt med lite färg. Det är LÄNGESEN jag haft såhär färggrannt hår. Ibland behöver man en lite större förändring och det gör en sån skillnad. Inte bara fysiskt utan också psykiskt. På något sätt. Kanske det här är bara en känsla jag har, men så känns det.

Jag sa åt Petra att jag kommer inte göra något annat än stirra på mig själv hela veckoslutet och det är ungefär sant. Åtminstone är min telefon full av en massa selfies. Både med och utan läppstift. Det måste ju också testas. Mittersta bilden är från idag och jag hade den känslan av att är det fredagkväll och jag skall ut och fira kvällen eller är det faktiskt måndag.

Det att jag sminkar mig till vardags känns ännu också så nytt att det känns lite konstigt. Men jag tycker om min morgonrutin där sminkande är med. Så länge det känns roligt så tänker jag fortsätta med det.

Vad tycker ni om mitt nya hår?