Ni kanske läste inlägget där jag struntade i stora bokstäver och som jag skrev just före jag skulle åka till pappa på fredagen. Orsaken till varför jag inte orkade skriva stora bokstäver var tvådelad.

1. Jag hade helt enkelt inte tillräcklig med tid eftersom lillebror verkligen ville åka och han är väldigt duktig på att bli gnällig och sur när han måste vänta.
2. Saknade alla Sverige-kompisar lite mer än vanligt och det gjorde så jävla ont. Mamma snackade någonting om kryssning och shit, men jag vill inte på någon kryssning eftersom det är alldeles för lite tid. Det räcker inte helt enkelt.

Kontinuerlig saknad är verkligen inget lätt att leva med kan jag berätta åt er. Om ni har möjlighet att slippa det så gör det. Det är ingen dans på rosor att bo väldigt långt borta från en massa kära människor. Jag hatar det mer än någonting. Ibland överlever jag saknaden, men ibland så slår den så jävla hårt att jag får svårt att andas.

Det är hemskt.

(Min storebror fixade lite med min dator så nu hoppas jag att allt är bra. Måste verkligen köpa en extern hårdskiva.)

Mina ögon kliar och det gör mig lite galen. Dessutom så rinner min näsa vilket inte gör någonting lättare att klara av. Fan. Jag hatar allergier. Jävla vår säger jag bara.

Men ändå så är jag glad att våren är här. Älskar värmen.

Fast ändå är det lite jobbigt.

Glad Morsdag åt alla mammor!

Jag har kramat min mamma och gett henne tre chokladplattor. Hon blev alldeles jätteglad. Sen var vi till bensinstationen och köpte vatten och kaka.

Storebröderna borde komma om sådär en halv timme och då skall vi väl antagligen äta pasta med tonfisksås. Det skall bli jättegott, mest för att jag inte har ätit någonting på hela dagen. Jag börjar bli väldigt hungrig.

Ja, jag är hemma igen. Har ni saknat mig?

Kramar!

jag skall till pappa om en riktigt liten stund, tror jag åtminstone. skall troligen först till östra centrum med lillebror för att köpa någonting. men sen bär det av till pappa så det blir inget mer bloggande på veckoslutet, eller kommer nog hem på söndagen, men före det förblir det tyst.

ni får försöka överleva utan mig.

(inga stora bokstäver pga ork.)

Fina rockiga strumpor. Min mamma känner mig!

Lilla My är så gullig!

Sitter här och nästan väntar på att jag skall få ett till e-mail. För att det e-mailet blir nummer 1000 som jag har oläst. Haha. Lite dumt va? Men det är bara en massa onödiga e-mail. Jag läser alla viktiga. Borde kanske gå igenom dem någon dag…