Samma text med bilder hittas här.

Nu skall jag ta och berätta lite om gårdagens konsert.

Jag åkte till stan och steg av metron (tunnelbanan) i Kampen där jag sedan märkte att jag och Leo åkt i samma metro hela vägen så vi stannade sedan på stationen för att vänta på tredje kompisen som skulle joina vårt lilla gäng. Hon kom ganska så fort så vi behövde inte vänta länge. Under den vänttiden så träffade jag några kompisar som kramade och grattade.
Sen gick vi upp för rulltrapporna och nästan direkt träffade vi på Nera, Jossan och Riikka. Nera frågade om hon får krama mig nu och jag blev förvånad och sa ja. Ingen vän till mig behöver någonsin fråga om hon/han får krama mig. Man får alltid krama mig.
Efter en stund gick vi upp till Blippo eftersom Leo skulle köpa ett jättefint födelsedagskort åt mig.

Sen gick vi ut till Narikkatori och där var det massor av alternativa. Vi såg en del Miyavi-cosplayaren och det var ganska så coolt. Vissa var riktigt bra. Vi satt en stund i ett “hörn” och blev rädda för fåglar som flög förbi hela tiden eftersom någon idiot lämnat mat på marken. Vissa är så dumma i huvudet.

Efter en stund så lämna vi hörnet och hittade en grupp vänner ganska så snabbt. Jossan hade en tidning med en massa bilder på Miyavi och en skitsnygg plansch. Så en stund så stod vi alla och dreglade över den.

Köerna till kölapparna formades ganska så dåligt. Vi fick nummer 143 tror jag att det var. Om Leo läser detta så får hon berätta om jag har fel. Det var en riktigt bra nummer enligt mig. Andra fick över 200 så jag var nöjd. Dessutom strevade jag inte till att komma till första raden heller så.

Vissa grät när de fått en så dålig nummer. Det var hemskt att se på.

Kön ordnades och vi satt där en stund tills de kollade nummerlapparna. Sen gick jag och Li efter mat från McDonalds och lämnade Leo ensam i kön. Hon gick sen efter mat åt sig när vi kom tillbaka.
Jag och Leo gick nästan runt hela kön men stannade vid Jossan och pratade. Kom på att hon även har väarit medlem på Hoggy en gång i tiden. Hon kände t.o.m igen mitt namn därifrån. Det var lite skrämmande.
Sen fick vi lite bråttom att hinna gå på wc före kön började röra på sig.
Men vi hann och jag hann t.o.m gå till bankautomaten och tömma mitt konto. Nu har jag 3€ där. Det är inte bra.

Leo fotade lite även och Li fick ta en bild på mig och Leo. Jag ser inte alls ut som mig själv på bilden, även Nelle var av den åsikten när jag visade den åt henne.

Det är lite fashinerande.

Sen fick vi komma in i Tavastia. Det var fel gubbe som rev biljetterna. Det har alltid varit en viss gubbe så det kändes fel på något sätt.
Det var alldeles massor av människor i stuff”kön” så det var hemskt att verkligen måste trängas i den högen. Det tog en evighet men sen fick jag slösa 40 € på en skjorta och en plansh, som är alldeles skitsnygg. Jag visar dem sen i något annat inlägg.

Vi tog en plats bakom mixerbordet eftersom man ser ganska bra därifrån.

Miyavi var så söt och underbar att jag tänkte få andningssvårigheter. Jag smalt verkligen då när han stod på scenen och frågade “what my name?” med världens gulligaste röst och såg så söt ut. Han fick nog alla att skrika rösten av sig. Kvaki-boys var fina och duktiga och aaah. Allt var så perfekt. Och jag tror att Miyavi stoppa handen i byxorna vid ett tillfälle. Och DJ:n var underbart gullig och duktig. Och alla sjöng med. Hela stämmingen i Tavastia var helt perfekt. Jag önskar så att jag skulle kunna gå även idag, men den här varit slutsåld hur länge som helst och jag har inga pengar, men ändå.

Min kärlek för Miyavi växte alldeles jättemycket. Kärlek åt den egon. Jag grät inte efter konserten även om jag tänkte att jag kommer att börja gråta.

Men jag älskade den konserten. Helt perfekt. Nu måste jag få upp planschen på väggen någonstans så kan jag stirra på den varje dag.

Skall jag nu också försöka hållas på marken och skriva om den underbara keikkan? *limmar fast mig i stolen*

Nåjaa. Det börja med att jag träffade Nera på Järnvägstorget och började vänta på resten av gänget som skulle komma. Vilket de inte gjorde. Så efter varsin andningsvårighetstillfälle så bestämde vi oss för att bara börja gå mot Nosturi och att de skulle få ringa. (ja, eftersom vi båda inte kan ringa med våra telefoner.)
Och vi hittade bra till vackra Nosturi där det hade bildats en…kö?…detta frågetecken är där eftersom jag inte vet om man kan kalla det kö. Det var mera en hög av en massa vackra människor.
Det eviga väntandet började men med bra sällskap går det hur bra som helst. ^_^

Vi slapp in och satte våra väskor i Narikkan. Nera tog lappen och kom på att ingen av oss har fickor. Nå hon förvara den i sin BH. Smart säger jag bara.

Vi hittade resten av gänget och fick förklaring varför de inte kom till Järnvägstorget. Allt var okej.

Keikkan började och aj, så KIVA. Nera slutade lita på sin BH. Opålitlig BH. Tillslut hamnade lappen fast i hennes halsband. ^^

Efter 2 encore slutade keikkan och huhu så man blev svettig. Bra workout.

Väntadet för att komma ut började. Träffade bekant från skolan som blev chockad över det att jag stod där och lyssnade på sådan musik. Va kuligt. 😛

FinlandsSvenska personer som reagerade på att vi pratade svenska och måste komma och fråga i vilken skola vi går i. Vau.

Turné-skjorta size XL köpt. Jag drunknar i den, men who cares.

Hemvägen var jag extremt hysterisk och pratig och flummig. Jag vet inte vad som hände med mig. Jag bara flummade fram och var lycklig.

Att sådan upplevelse. Ah. Jag gilla.

Jag tycker om mitt liv.

Och idag skall lilla jag få min bärbara. ^__________________________^