• Uncategorized

    En liten puss…

     kopierat frÄn X3M

    ”Jag tycker att du skall ge honom en liten present. Han stirrade som förtrollad pĂ„ dig nĂ€r du upptrĂ€dde,” viskade Armkillen i Alexandras öra, ”Jag tror han skulle uppskatta en liten puss. Tror du att du skulle kunna ge det Ă„t honom?”

    Ett litet utdrag ur min NaNo-novell som jag sitter och slĂ„ss med. Just nu har jag 6436 ord och ligger lite efter i tidtabellen men det fixar jag nog. TÄNK, att ni som lĂ€ser detta Ă€r de första som fĂ„r ta del av novellen. INGEN annan utom jag har lĂ€st dedĂ€r orden.

    NAJS!

  • Uncategorized

    NaNoWriMo (13102009)

    kopierat frÄn X3M

    NaNoWriMo nÀrmar sig med stormsteg och detta Är sÄ verkar det som om jag kommer att delta i det hela. Man kan ju se det som perfekt underhÄllning medan jag inte gör nÄgot annat och ÀndÄ bara sitter hemma. Det kommer troligen att vara en hel del wordwomit och annat mycket trevligt. SÄ som stress/tÄrar/skratt och annat liknande.

    En hel del ord och bokstÀver sÄklart.

    Jag ser framemot det. PÄriktigt. Om man har ett par writingbuddies sÄ tror jag att det gÄr riktigt fint.

    Jag tycker att ni alla som tycker om att skriva skall komma med! Det Àr alltid roligare desto fler som deltar!

    50,000 ord Àr ju ingenting.

  • Uncategorized

    I mitt huvud Àr jag aldrig ensam.

     kopierat frÄn X3M

    Jag tycker om den kÀnslan jag fÄr nÀr jag fÄr en idé till nÄgonting och bara sitter och skriver och skriver och skriver. DÄ kan jag koncentrera mig helt och hÄllet pÄ det och glömma hela yttrevÀrlden och alla dess problem. Alla mina stora problem som jag borde ta tag i men aldrig vill för jag vet vad som skulle kunna hÀnda ifall allt gÄr fel.

    Katastrof och mera sprickor i mig. Jag vill bygga upp mig igen, inte ge mig en massa mer sprickor och vÀrk.

    Mer tÄrar.

    I verkligheten Àr jag ensam, men i mitt huvud Àr jag aldrig ensam, för dÀr har jag allihopa. Jules, stackars stackars Jules. Indira, som man Àven borde tycka synd om med tanke pÄ hennes far. Liz, hemligheter hemligheter. Alex, rika flickan som vill ha nÄgonting mer.

    Och nu Àven Remus som vill ha sin Sirius.

  • Uncategorized

    I en spegel som jag har

     kopierat frÄn X3M

    Det var just nÄgon som ringde pÄ vÄr dörr, men jag öppnade inte. Kollade i titthÄlet och sÄg att det var nÄgra smÄkillar som tydligen bara lekte. Man blir sÄ irriterad pÄ smÄbarn ibland. Varför skall vissa vara sÄ barnsliga och gÄ ringa pÄ andras dörrar?
    Dessutom hade jag en gÄng ett gÀng killar utanför mitt fönster som kastade sten mot mitt fönster. Nej det var inga snygga killar utan smÄbarn.

    TvÄ platser jag tycker att ni alla skall besöka:
    1. Min livejournal dĂ€r jag kommer att lĂ€gga alla mina berĂ€ttelser och sĂ„nt. HÄR.
    2.Min andra blogg som Àr orsaken till att jag inte lÀngre skriver hÀr alla dagar. Den hittar ni hÀr.

    Nu tror jag att jag skall fortsÀtta skriva pÄ BF som jag fastnat för. Tror att jag har hela chapter 2 fÀrdig nu, eller Ätminstone i stora sÀtt. Kommer nog att kolla igenom den och fylla pÄ, kanske. KÀnns underbart att kunna skriva igen.

    Kram pĂ„ er! ♄

  • Uncategorized

    In the middle

     kopierat frÄn X3M

    Titel: In the middle
    Author: Emzi (ME)
    Beta: Non. ingen.
    Raiting: G
    Genre: Romance (DOC. Death of Character.)
    Summary: KÀrlek Àr inte lÀtt.
    A/N: Denna blev skriven för en NovelltÀvling. Den Àr kort och jag vet inte hur bra den Àr, men jag fick en idé och skrev. Det kÀndes konstigt att skriva pÄ svenska.

    Jag visste att det inte skulle vara lÀtt, att alla problem inte bara plötsligt skulle försvinna ur bilden Àven om hon nu inte fanns med. Det hade ju alltid funnits en massa problem Àven före jag trÀffade Alex. Problemen ökade sÄklart efter det. NÀr jag började ljuga Àven mera för honom för att kunna trÀffa henne varje dag.

    ”Jag blir övernatt till en kompis.”
    Jag kunde höra hur han suckade igen. Han var ledsen, det visste jag, men ÀndÄ sÄ sa han inget om det.
    ”Okej. Tack för att du meddela Ă„t mig.”
    ”Jag ville inte att du skulle vĂ€nta pĂ„ mig. GĂ„ och sova sĂ„ ses vi imorgon kvĂ€ll.” Det var ju inte heller helt sĂ€kert.
    Han mumlade och sedan lade han pÄ utan nÄgra ord.

    Jag visste att jag ljög och jag visste att det inte var rÀtt mot honom. Men jag Àlskade honom. Men jag Àlskade Àven Alex. Jag var kÀr i bÄde tvÄ och var i en vÀldigt svÄr situation.

    ”Hana. Är du okej?”
    Jag kÀnde hennes tyngd trycka ner sÀngen en bit. Medan jag fortsatte stirra in i vÀggen kÀnde jag hur hon rörde sig nÀrmare mig. Kunde jag röra pÄ mig utan att direkt svara pÄ hennes frÄga? Ifall jag rörde mig bort ifrÄn henne signalerade jag ju nÄgonting Ät henne som skulle fÄ henne att tÀnka.
    ”SĂ„klart”, svarade jag snabbt utan att tĂ€nka mera pĂ„ det. Utan att tĂ€nka pĂ„ att det Ă€ven var en lögn.
    Jag kÀnde hennes lÀppar pÄ min kind och sedan hennes kropp bredvid mig. Armen lade hon runt min mage.

    Lögner efter lögner. Flera nÀtter hemifrÄn. Jag kunde inte sluta. Det var omöjligt för mig att bara stanna hemma och pÄ det sÀttet bevisa Ät honom att han Ànnu var vÀldigt viktig för mig. Vi sÄgs nÀstan aldrig. Han jobbade och det gjorde jag ocksÄ. Han var hemma under nÀtterna och jag var borta.
    Och nÀr vi sÄgs sÄ blev allt bara fel.

    ”Vad vill du ha?”
    Jag tittade upp frĂ„n menyn och sĂ„g pĂ„ honom. Sakta sĂ„g jag ner i menyn igen. ”Jag vet inte.”
    Han suckade högt. Jag undrade om alla i salen hört det eller om det bara var min hörsel som gjorde sucken högre Àn den pÄriktigt var.
    ”Hur var det pĂ„ jobbet?”
    StandardfrÄgan. Varför inte bara frÄga om vÀdret?
    ”Det var vĂ€l bra”, svarade jag utan att se upp ur menyn.

    Det var alltid lika stelt, lika tyst nÀr vi Ät. Jag visste inte vad jag skulle sÀga och jag kunde tydligt se hur du försökte desperat komma pÄ nÄgonting att sÀga för att bryta tystnaden. Men alltid förblev det lika tyst och obekvÀmt. Ingen av oss mÄdde bra av det.
    Med Alex var det sÄ annorlunda.

    “Alex!”
    Jag tog tag i första bÀsta dyna och slog till henne med den medan hon fortfarande skrattade över sitt slag. Skrattet frÄn oss bÄda fyllde rummet.
    Jag föll ner pÄ sÀngen och försökte lugna ner min andning.
    Alex föll ner bredvid mig. Hon lutade pÄ sin armbÄge och sÄg pÄ mig. Jag sÄg pÄ henne och log.
    ”Du Ă€r vacker”, sa hon plötsligt med ett leende pĂ„ lĂ€pparna.
    Jag sÄg bort. Hon tvingade mig att se pÄ henne.
    ”Jag Ă€lskar dig.”

    Jag hörde inte mera honom sĂ€ga det tre orden. Han hade slutat sĂ€ga dem Ă„t mig och jag hade slutat sĂ€ga dem Ă„t honom. ÄndĂ„ visste jag att han Ă€lskade mig. Jag hoppas innerligt att han visste att jag hade samma kĂ€nslor för honom.
    Jag ville sÀga orden Ät honom, men varje gÄng jag försökte sÄ kunde jag bara inte öppna munnen.

    ”Var Ă€r du?”
    ”Skall trĂ€ffa en kompis”, svarade jag honom. Jag var pĂ„vĂ€g för att trĂ€ffa Alex. Igen.
    ”TĂ€nker du komma hem inatt?”
    Jag bet mig i lÀppen och funderade pÄ vad jag skulle sÀga.
    ”Okej, jag förstĂ„r nog”, sa han nĂ€r jag inte svarade och stĂ€ngde av.

    Det fanns dagar dÄ jag grÀt. NÀr jag satt hos Alex och grÀt ögonen av mig. Hon visste sÄklart om honom, att jag hade en annan. Hon sa aldrig nÄgonting om den saken. Det var ett Àmne som vi aldrig pratade om och det var bÀttre sÄ.

    ”Hana?”
    Jag hörde hur dörren öppnades och hur Alex steg in i det mörka rummet.
    ”Vad gör du hĂ€r? Varför ringde du inte mig?”
    Hon hade antagligen fÄtt syn pÄ tÄrarna som prydde mina kinder eftersom hon lade armarna om mig.
    ”Jag behövde bara lite tid för mig sjĂ€lv”, svarade jag Ă„t henne.
    Den första platsen jag tÀnkt pÄ hade varit hennes lÀgenhet och om tur sÄ hade jag fÄtt en nyckel av henne.
    ”Schh. Jag förstĂ„r.”

    ”Jag kommer inte att fortsĂ€tta med honom. Jag klarar inte av att bo med honom lĂ€ngre.”
    Jag satt pÄ knÀ pÄ grÀsmattan. Mina klÀder som jag valt för dagen var svarta. Jag berÀttade Ät henne allt som jag behövde berÀtta. Allt jag ville att hon skulle veta. TÄrar trÀngde fram ur mina ögon och gled nerför mina bleka kinder.
    ”Jag saknar dig. Mera Ă€n nĂ„gonting. Varför just du?”
    Jag tystnade och lyfte blicken till gravstenen framför mig.
    ”Jag Ă€lskar dig.”

  • Uncategorized

    VÀrldens KLYSCHA men jag smÀlter ÀndÄ!

     kopierat frÄn X3M

    Kapitel 17s sista rad: ”Jag Ă€r lycklig”, viskade han in i hennes öra och placerade en snabb kyss pĂ„ hennes lĂ€ppar.

    Jag blir alldeles lycklig av att lÀsa den dÀr raden, vilket Àr konstigt eftersom det Àr nÄgonting jag sjÀlv skrivit och man hatar det mesta man sjÀlv producerat. Dessutom Àr det dÀr sÄ sockersött att man spyr och sÄ KLYSCHA!

    Och JÄDDAS blev lĂ€st och nu har jag en tom kĂ€nsla eftersom jag behöver MERA! Eftersom den Ă€r sĂ„ underbart gullig och söt! Och jag tĂ€nker fan döpa min son till Bastian för att det Ă€r ett sĂ„ gulligt namn.

    Och snart fÄr jag brÄttom sÄ nu slutar jag svammla.

  • Uncategorized

    3 dagar.

     kopierat frÄn X3M

    IgÄr hade jag en hemsk huvudvÀrk och höll pÄ att dö pÄgrund av den, dessutom hade jag ett tredje öga (som sen sprack pÄ kvÀllen nÀr jag tvÀttade ansiktet.). Och dessutom kÀndes det som om jag skulle ha sprukit vilken sekund som helst sjÀlv.

    Idag Äkte Lexa till skolan pÄ morgonen och jag fick vakna helt ensam. Hela lÀgenheten var tom. Jag har fÄtt ny underbar musik av min kÀra Nera. LÀser lite pÄ en fanfic ocksÄ.

    Imorgon skall jag fÄ trÀffa min Àlskade Hipsu som jag inte har trÀffat pÄ över en mÄnad! Snacka om abstinensbesvÀr!
    Dessutom skall Nera antagligen komma övernatt till mig.

    (Jag vill till Anttila NU!)

    (The shoes seemed to be on Shinya’s side because they didn’t want to come off, though of course the fact that the both that were fighting with them were drunk and had problems just standing on one foot, gave them the advantage.)

  • Uncategorized

    lĂ€sa, skriva och sĂ„ vidare…*stressa*

     kopierat frÄn X3M

    Idag mÄste jag vara duktig. Det var igÄr som det slog mej att jag bara har en massa som borde göras. Fanfictions att lÀsa, Kapitel att skriva. Det Àr som om jag kunde drunkna i mÀngden av allt jag har att göra.
    Jag menar jag Àr ju ingen vÀrst bra lÀsare om jag bara försvinner ur en trÄd.
    Och jag Àr ju verkligen ingen bra författare om jag lÄter mina kÀra lÀsare vÀnta i evigheter pÄ nytt material.

    SÅ

    idag mÄste jag:
    ~> LÀsa Ätminstone 3 fanfictions + kommentera dessa. (PÄ Hoggy. och den jag just kommentera rÀknas inte eftersom jag lÀste över hÀlften igÄr.)
    ~> Skriva Ätminstone 1 kapitel pÄ Jules. (och hopperligen lÀgga ut ett Àven.)
    ~> Skriva lite pÄ BF.
    ~>BÖRJA förbĂ€ttra Jules, Indy, T,FaK osv. (KANSKE.)

    EDIT 15.40

    LĂ€st och kommenterat.

    EDIT 16.34

    Kapitel 25 fÀrdigt pÄ Jules. (kort men skit i det.)

    EDIT 18.45

    Skrev lite pÄ BF. Yaaay.
    Tog bort gamla prologen pÄ Indy. Den var skit.

  • Uncategorized

    woooot? This can’t be true?

     kopierat frÄn X3M

    HerregudHerregudHerregud.

    Denna lilla person har totallt tappat förstÄndet och blir allmÀnt sjuk i huvudet. (Nera ring mÀnnen i vita rockar sÄ att det kan komma och lÄsa in mig och proppa piller och annat kiva i mig.)

    Jag SKRIVER fanfiction pÄ FINSKA! (Ni fÄr lov att svimma nu!) Jag kan bara inte förstÄ mig sjÀlv lÀngre.

    Fan jag borde gÄ i duschen.

    edit: 15.25

    I want those. They are Aninas nails and I am so jealous. GAH.

    Peace