Bit mig i örat!
Fredagen var helt overklig. Hela veckoslutet har varit som en dröm, typ. Kan inte ännu heller fatta att det är sant. Jag har fått träffa ER! En fin härlig dröm som jag inte vill vakna upp ur, ändå vet jag att jag måste det. Man kan ju inte sova hela tiden.
Jag och mamma gick runt i gamla stan (och stan) på morgonen. Vi hade så mycket tid tills jag skulle träffa min sockerbit (läs Ellen). Jag fick ett klädplagg från Indiska och en massa att äta på tåget (Jag är en elefant.)
Halv två, typ, stod vi och väntade vid det stora hålet (detta kan misstolkas. (eftersom jag gjorde det vid den tidpunkten jag skrev detta)).
Klockan var väl typ 10 före 2 när mamma fick syn på sockerbiten (läs Ellen) en bit bort (Ja, Ellen, min mamma kände igen dej.). En stund stod jag och stirrade på henne, men hon var lite blind och märkte inte någonting. Då gick jag till henne och klappade henne på axeln. Kram säger jag bara. (Du behöver inte oroa dig för ditt stirrande. Mamma brydde sig inte. Han hatar dig inte!)
Efter en stund kom (hmm) Anna och gav pengar åt Ellen så att hon skulle ge dem vidare åt…jag minns inte mer vem (någon berätta!) och fick en påse muffins. Sen gick vi ner till nedre (jaha vilken överraskning) våningen för att vänta på Ulrika.
Det, typ, första hon sa åt mig var: “Gud vad söt du är!” eller någonting i den stilen (“alla ser på dig, säg något smart“). Jag blev glad av det, även om alla säger det någon gång, men jag har inte fått höra det sådär förr, så rakt i ansiktet. Det var verkligen sött! (Jag lovar er, INGEN finländare skulle någonsin säga så.) Då visste jag varför jag gillar svenskar så skit mycket. Ni är så härligt öppna!
Tågresan var trevlig. Minns inga speciella detaljer som skulle behöva nämnas (Ni kan väl säga till om ni kommer på något speciellt.). När vi kom (Jag skyller på hjärnan.) till Linköping och steg av så krockade vi i Åsa och Matilda, vilket var bra eftersom vi tänkt ringa Matilda. Kramkalas!
När vi kom (…) fram till församlingshemmet, efter ett affärsbesök och en lång promenad, väldigt tung med väskan, så träffa vi Emy och Emelie som redan var där. Kramkalas igen. Söta människor båda två (antagligen är du mer än människa, Emy, du är bara onaturligt söt!).
Matlagningen. Det var lite många kockar i köket. Tacos. Flickans lilla.
När Matilda kom (…) tillbaka tillsammans med Emilott och Anina kunde maten börja ätas. Att sitta bredvid Emilott var roligt. (Du din härliga människa!) Jag älskar kramar.
Jag måste påpeka att jag inte ännu heller kan se likheterna mellan mig och Anina. Hur liknar vi varandra?
Hon är söt och jag ful! Kanske det finska blodet har något att göra med den saken, men jag kan inte se det. (Kan du, Anina?(Jag älskar skriva ditt namn.(jag påminner att detta är skrivet för hand.))
Anina gick och satte sig i ett hörn och Emilott följde med. Jag minns inte när jag joina paret, men jag minns en gruppkram. Jag kände mig hemma. Finsk släkt allihopa. Så satt vi där på golvet en tid.
Ingen kanske märkte det när jag stack och tog min cd spelare och gick i andra rummet. Jag vet inte riktigt varför jag gjorde det. Jag kände mig, typ, konstig, antagligen tänkte jag på Honom då, med tanke på det som var samtalsämne. Om jag gör så, så kom efter mig.
Och sitta där på golvet var härligt. Lyssna på när Matilda läste. Perfekt.
Om jag minns rätt så satt vi väl där hela kvällen, med små ändringar som t.ex. Madrasserna. Emilott översatte en sexscen och Matilda somna på madrassen bredvid mig.
Lördagen. Jag vakna väldigt tidigt, som alltid. Det var trevligt att Anina även var vaken. En stund lät vi alla sova, men sen ville Anina väcka alla, så hon tog en chipspåse och gick in i rummet och prasslade. Det fungerade faktiskt. Människor vaknade.
Anina ville till ICA för att köpa Coca Cola. Men vi kom inte himla snabbt iväg eftersom det blev en massa prat, en tid satt jag i Aninas famn på soffan. Det var mysigt. Och sen låg vi på golvet i dörren. Bilder på det finns. Det var väldigt trevligt.
När vi äntligen kom (…) iväg till ICA så skapa vi en lång rad av människor. Alla höll varandra i hand. Stackars människor som skulle förbi.
En massa godis och en del Coca Cola blev köpt på ICA. En påse Riesen.
Godisätande i soffan. En massa skratt och flumm (vad kan man vänta sig?)
Pizzeria. Vägen dit gick jag bredvid Matilda och blev chockad när hon sa: “Missä sauna on?” Det var sött! Det var trevligt att höra finska när man int alls vänta sig det.
Det var en onaturligt god pizza. Har inte ätit pizza på super länge så det smaka gott. Sällskapet var ju verkligen inte dåligt. (Emy, du är onaturligt perfekt. Säker på att du inte är hälften ängel eller liknande?)
På hemvägen var det mörkt .Jag älskar natten. Jag får lust att skriva då. Som jag påpeka för de jag gick med, Emy & Emelie. Perfekt stämning.
Kvällen. Godis brännande på ljus (det bubbla). Kramar. Gackt. Öron bitande (ÅH!) Sjungande. Anina. Stående på bordet. Isbit (Anledningen till att jag inte tog imot den var att jag inte har kysst någon i mitt liv. (jag vet att jag kommer vilja ta tillbaka det här och skämmas över det, men skit samma) ) En del prefekt prat. En sexscen.
Sen fick jag sova på mattan. (Har jag glömt bort något? Säg till!)
Det hände visst en del skrivande (och annat) på natten enligt vissa källor och jag tror på dessa källor eftersom jag sett det som skrevs. (Bara för att informera skrivaren så gilla jag det. Väldigt bra.) Alla sov lite, vadå lite?, för länge så det blev lite bråttom med att städa och allt annat, men vi hann och alla var nöjda. Emy och Emelie avlägsnade sig först, om mitt minne inte sviker mig helt. Kram.
Efter en tid så gick vi resten till busshållplatsen, där vi märkte att vi inte skulle hinna om vi väntade på den bussen, så Matilda ringde sina föräldrar och bad dem att skjutsa oss till tåget. Vi gick tillbaka till församlingshemmet för att vänta på hennes pappa. Där satt vi och pratade om allt mellan himmel och jord (okej jag medger jag minns inte exakt vad). Matildas pappa kom (…) och vi måste säga adjö åt henne. Det var visst här som min mamma ringde åt Ellen och hon la på och mamma ringde igen (ELLEN, hon hatar dig INTE).
Vägen till tåget gick bra, men då började man förstå att det var slut nu. Julträffen var över.
Vi kom (…) på rätt tåg och Anina, stackarn, var lite orolig över biljett köpande på tåget, men allt gick bra och hon behövde inte åka ända fram till Stockholm, tack vare den snälla biljettmannen (Jag är fem år gammal (6 ½))
Anina steg av. Kram.
Då var det bara jag, Ellen, Ulrika och Emilott kvar. Då tog jag fram min kamera och producerade X antal foton.
Resten av resan låg jag på Ulrika och Emilott, med huvudet i Ulrikas famn och med Emilotts dator på benen.
Där skulle jag ha vilja stanna för evigt. Där på tåget, tillsammans med härliga människor.
När vi kom (…) till Stockholm fortsatte Ulrika med samma tåg hemåt och vi resten (Jag, Ellen och Emilott) började gå mot tunnelbanan. Jag behövde hjälp att hitta den, ser ni. Ellen skulle inte ta tunnelbanan utan vänta på skjuts.
Kramkalas. (Saknar dig, sweetie.)
En kram åt Emilott och så var det slut. Julträffen var officiellt över.
Allt jag kan säga är att det var magiskt. Det finns för lite vackra ord att beskriva med. Det var en dream come true.
Matilda, vem skall nu bita mig i örat?
Ellen, vem skall jag nu lära användbara finska ord åt?
Ulrika, vem skall nu njuta av mitt pratande?
Anina, vem skall jag nu hänga på och dela Riesen med?
Emy, vem skall nu lysa upp dagen med att bara finnas där och vara vacker?
Emelie, vem skall nu ligga på golvet och skriva?
Emilott, vem skall nu njuta av Phantom of the Opera musiken med mig och skriva trevliga sexscener?
Åsa, vem skall nu bara finnas och vara söt?
The bottom line is that I miss U guys like hell!
Ni är som en familj för mig!
Jag älskar er allihopa!