Det är måndag och min stackars hjärna tycks inte riktigt förstå det. Kan hända att det att jag spenderade natten hos pappa har någonting med saken att göra, eftersom jag brukar komma hem från pappa på söndagar. Så nu tror min hjärna att det är söndag och jag blir alldeles råddig.

Orsaken till att jag stannade hos pappa (eller egetligen åkte tillbaka från stan till pappa) var såklart vattenolyckan vid järnvägsstation. Allt var helt upp och ner och ingen visste vad som hände. Helt hemskt! Speciellt när jag inte tycker om plötsliga förändringar så det var inte kul. Jag vill veta hur/var/när så att jag vet vad jag skall gå till väga.
Så mina planer att komma hem gick i kras och jag blev lite ledsen. Och kall.

Men nu är jag ändå hemma och allt är bra. Fortfarande lite efter i skrivandet av NaNo, men det ordnar sig. Och fortfarande lite kall.
Hui.

Råddigheten skall nu skriva.
PUSS.

(Det är alltid lika roligt att bli misstagen som sin lillebrors flickvän när man sitter med honom på en liten bar. Fantastiskt.)

Idag går skrivande riktigt riktigt dåligt!

Kan hända att det att jag haft så mycket annat att göra idag har någonting med saken att göra. Som att springa runt för att köpa farsdagspresent åt käre far, som dessutom bjuder på mat på farsdagen. Fin pappa.

Sen när jag klarat av att skriva 50 000 ord på en månad så skall det helt klart med på CVn. Då vill alla säkert ha mig.

Jag har en känsla att alla kommer att hata mig blodigt under denna månad. Jag har twittrat som fan hela dagen och alla tweets handlar om en och samma sak.

NaNoWriMo.

Och alla blogginlägg jag skrivit så har haft ordet NaNo i sig. Och det är första dagen.

Härligt. Detta börjar mycket bra. Alla mina vänner kommer vilja döda mig.

(Btw så har jag skrivit 2029 ord idag. Om ni nu ville veta.)

Snart blir det BB paus.