Text: Bakom gallret (v.12)

Förlåt att detta kommer lite sent, men jag tänker skylla på det att jag lidit av halsont och snuva de senaste dagarna och absolut inte haft ork att skriva. Men här är texten nu! Jag gillar själv.

Ord använda från inlägget: poliskonstapel och kroppsfärg

Bakom gallret

Inte det smartaste jag gjort, tänkte jag och suckade. Att ta på sig kroppsfärg och springa på fest mitt i natten kändes som en bra idé under stunden.  Nu kunde jag nog inte säga att jag någonsin skulle göra om det om jag så fick chansen. Jag drog upp dragkedjan på huvtröjan som poliskonstapeln gett åt mig eftersom jag hade så lite kläder på mig och det var ganska kallt bakom järngallren. De flesta från festen hade haft tur och hunnit springa iväg, utom några fåtal som satt runt omkring mig i cellen.

”När släpper ni ut oss?!” skrek Mandy genom gallret åt poliserna som jobbade bakom sina bord. Jag vände blicken mot dem, men ingen av dem lyfte blicken från sina papper eller reagerade åt Mandys fråga. Det var som om vi inte fanns överhuvudtaget.

Jag skakade på huvudet. ”Troligen först sen när våra föräldrar hämtar oss”, svarade jag åt Mandy och hon såg på mig och suckade.

Jag log svagt åt henne och hon satte sig ner på golvet framför gallret och gömde ansiktet i händerna.

”Mina föräldrar kommer döda mig”, mumlade hon in i sina händer.

Ja, mina med, ville jag säga åt henne men höll tyst.