Text: Kanelbullen (v.5)

Ord som jag använde från inlägget: Kanel och mark (Tack, diZi och Sarah!)

Detta är kanske nästan en fortsättning på den här.


Kanelbullen i min hand doftade kanel och marken var hård under min lilla bak där jag satt på gräsmattan.  Jag stirrade uttryckslöst framför mig på människorna som skyndade ut ur skolbyggnaden som om de alla hade eld i baken.  Att alla alltid hade så otroligt bråttom överallt. Det var som om de skulle gå sönder om de stannade en stund.

Jag log svagt för mig själv och tog en tugga av den doftande kanelbullen i min hand.  Hälsosam middag definitivt. Vilken tur att jag inte längre bodde hemma och att min mor inte såg hur dåligt jag egentligen åt. Hon skulle verkligen inte bli hemskt glad. Men jag orkade inte bry mig för tillfället. Jag var hungrig och sugen på kanelbulle.

”Hej, älskling”, sa en röst bakom mig och jag vände snabbt på huvudet även om jag redan utan att se visste vem det var.  ”Jag trodde att jag lärt dig att äta bättre mat. Det där är inte bra för dina tänder.”

Jag flinade och svalde ner kanelbiten jag hade i munnen. Såklart att han skulle dyka upp just när jag satt och åt ohälsosamt.

”Jag var hungrig och du skrev att du skulle bli lite sen”, svarade jag och viftade sakta på bullen i min hand.

Han satte sig ner bredvid mig på den hårda marken och skakade sakta på huvudet. ”Du skulle ändå ha kunnat ta något mer hälsosamt.”

Jag suckade. Det här var det man fick när man hade en tändläkare till pojkvän. Jag la bort kanelbullen på min väska och vände mig till honom igen.  Jag hade fortfarande svårt att tro att han faktiskt var min. Han var så vacker.

Men han var min. Påriktigt.