The sun is up, but I’m not.

Blev kallad ängel av Ängelns och Lillens mamma för en stund sen. Hon ringde mig och tacka mig för igår. Och sa att det finns iaf en mörkhårig ängel.
Jag blir ju helt tårögd. :’) Ett litet ljus i det mörker jag lever i. Kanske allt blir bra. Kanske måndagen går helt bra. Kanske det är bara jag som e paranoid. Får se nu.

Det enda jag gjorde igår var höll i Lillens napp, eftersom den inte riktigt hålls i hans mun. Nää nog gjorde jag annat oxå. Mata russin och lite choko åt Ängeln. De är båda för söta!

Solen finns högt uppe på himlen, men jag är bara halvvägs