Wiccanska högtider.
Jag tycker att allt detta är så intressant att jag vill dela med mig.
Högtider
Wiccaner firar åtta högtider, sk sabbater. De firar vi för att de reflekterar hur naturen, som vi alla är en del av, förändras. Beroende på vilken tradition man tillhör så kan de vara mer eller mindre inriktade på olika gudomar eller mer på själva skeendet i naturen. De uppdelas i fyra stora och fyra mindre.
De fyra stora är:
Beltane (Majfesten, Mayday) 30:e april, fruktsamheten firas. Detta är en av de keltiska eldfesterna. Gudinnan tar gestalt av jungfrun och guden är den sexuellt potente ynglingen, de firar sitt bröllop. På brittiska öarna reser wiccaner en majstång som symbol för guden.
Lughnassadh (Lammas) 1:a augusti, är skördefesten. Wiccaner tackar moder jord för hennes överflöd. I en del traditioner firas gudens död eller hans bröllop med gudinnan. Ibland bakas ett bröd i form av en man som alla deltagare äter upp. Wiccaner gör gärna korndockor som symboler för gudinnan.
Samhain (Halloween) 31:a oktober, firas som de dödas fest och i en del traditioner, som nyår. Slöjan mellan världarna är tunn och de döda kan besöka de levande denna natt. Wiccaner förbereder sig för den tid när de kommer att arbeta med underjordsmysterierna. Den stora riten bör firas.
Brigid (Oimelec, Imbolc, Candlemass) 1:a februari, är gudinnan Brigids fest. Under denna kväll ägnas konsterna stor uppmärksamhet. I alexandersk tradition firas gudinnans återhämtande efter att ha fött guden. Oimelec firades när tackorna började ge mjölk, i vilket syfte festen firats är helt okänt. Det har varit en viktig fest men vi vet inte vem eller vilka som hyllats.
De fyra mindre är:
Litha (midsommarsolståndet) som firas kring den 21:a juni, solen är som högst och guden är som mäktigast. Alla örter som samlas under denna tid är magiskt mycket potenta. Den ljuse guden, ekkungen strider med sin mörke bror, järnekskungen, och vinner. Han har dock fått ett sår som försvagar honom. I några traditioner förlorar ekkungen och överlämnar regentskapet till järnekskungen.
Mabon (höstdagjämningen) som infaller kring 21:a september, sker förberedelsen inför det mörka året. Den kan också firas som en skördehögtid, allt skall nu vara skördat.
Yule (midvintersolståndet) kring den 21:a december, är den natt då solbarnet föds och årshjulet vänder mot ljusare tider. Yule firas som en glädjens och ljusets högtid. I en del traditioner strider ekkungen med järnekskungen. Misteln är gudens säd och är en kärleksbefrämjande ört.
Vårdagjämningen (Ostara) kring den 21:a mars infaller när ljuset och mörkret balanseras mot varandra. Här skall gudinnan Ostra ha firats. Ägg spelar en viktig roll i riterna.
Förutom de åtta sabbaterna där vi firar årshjulets växlingar samlas vi även vid olika passageriter som t.ex. initiationer, handfästningar (det wiccanska/nyhedniska bröllopet) eller begravningar.
Det finns även mer praktiskt inriktade ritualer där man samlas för att uppnå magiska mål, men dessa är starkt integrerade i religionen. De följer oftast månens cykler.
