Two years ago I jumped and I don’t regret it

Två år är en lång tid och ingen tid alls, på en och samma gång. Det kan kännas som en evighet eller kännas som ingen tid alls. För två år sen igår gjorde jag någonting jag aldrig gjort förut. Jag hoppade med huvudet före in i någonting okänt. In i brunnen. Och det ändrade mitt liv helt och hållet. Jag är inte längre samma person som jag var då och kommer aldrig att bli. Dessa två år har varit både svåra och helt otroligt bra.

Two years is a long time and no time at all, at the same time. It can feel like forever or nothing at all. Two years ago I did something I have never done before. I jumped head first into something unknown. In to the well. And it changed my life completely. I am not the same person I was then and will never be. These two years have been hard and amazing.

Jag ångrar definitivt inte att jag hoppade. Jag har träffat otroligt fina människor på vägen och lärt mig så mycket nytt.

I don’t regret jumping. I have met amazing people on the way and learned so much new. 

För två år sedan idag på kvällen åkte jag iväg för att träffa R på en bar (trots att det var vardag och jag hade jobb nästa dag.). Saila var också där och Satu kom senare. Såklart var det Kallio som gällde. Normalt under den tiden så skulle jag aldrig ha gjort det, PÅ EN VARDAG. Jag drack knappt under den tiden av mitt liv. Men där satt jag, med folk jag knappt kände, bara för att jag startat en diskussion på facebook med R kvällen innan. Jag skulle troligen inte ens ha åkt ifall inte Zan, som var hos mig, övertalat mig.

Two years ago today I went to meet R at a bar (on a weekday and I had work the next day). Saila was also there and Satu came later. Of course it was Kallio. Normally at that time I would never have done that, ON A WEEKDAY. I barely even drank at that time of my life. But there I was, with people I barely knew, just because I had started a discussion on facebook with R the evening before. I would probably never have gone if Zan, who was at my place, hadn’t told me to.

Ett år senare hade mycket hänt. Ett kort förhållande. Det första. Och ett hjärta brustet. Men trots allt det var jag fortfarande vän med alla som jag träffade under den kvällen. Trots en massa skit på vägen. Jag kan inte säga att det var lätt, men värt det. Definitivt. Om man lyckas hållas som vänner trots den mängden så är det menat att hålla. 

One year later a lot had happened. A short relationship. The first one. And a broken heart. But I was still friends with all of the ones I met that evening. Even though a lot of shit had happened on the way. I can’t say that it was easy, but worth it. If you can stay friends after all that crap it is just meant to be.

Nu två år senare har jag vuxit ännu mera. Och lärt mig ännu mera om både mig själv och det vänner jag träffade då. Och jag är väldigt tacksam över att fortfarande ha dem i mitt liv, trots att livet inte alltid varit en dans på rosor. Jag är verkligen inte alls samma person jag var den här kvällen för två år sedan. Det har hänt alldeles för mycket som gjort att jag blivit tvungen att växa som människa. Jag är lyckligare nu än jag var ett år sedan. Utan ljus finns det inget mörker och utan mörker finns det inget ljus.

Now two years later I have grown even more. And learned more about myself and the friends I met then. And I am very thankful over having them still in my life, even though life isn’t always a dance on roses. I am really not the same person I was that night two years ago. A lot has happened that forced me to grow as a person. I am happier now then I was a year ago. Without light there is not darkness and without darkness there is no light.  

Antti (som jag inte skulle känna om inte jag skulle ha hoppat) som jag träffade igår sa att man kan låta det som hänt stärka en, eller låta det söndra en. Och han har alldeles rätt. Det är inte alltid lätt att se det så, speciellt inte när man ligger nere i bottnet av brunnen och känner allt vatten trycka på en. Men det går. Vi tog och gjorde livet lite bättre genom att promenera och gunga. Längesen jag gungat. Det var sjukt roligt.

Antti (who I wouldn’t know if I hadn’t jumped) who I met last night said that you can let the things that have happened either make you stronger or let it break you. And he is right. It isn’t always easy to see it, especially when you are lying at the bottom of the well and feeling all the water press you down. But you can. We made life a little better by walking and swinging. It has been a while since I sat in a swing. It was so much fun!

 
Så, jag är glad att jag hoppade in i det okända och började leva på ett helt annat sätt. Och jag kan inte vänta på att få se vad livet har att ge åt oss alla. Det kommer helt klart att bli väldigt intressant. Om jag känner mina vänner rätt.

So, I am happy that I jumped into the unknown and started living differently. And I can’t wait to see what life has in store for us all. It is really gonna be very interesting. If I know my friends right.