Emmelemzi

VILA I FRID KÄRA LEO I 09.04.1990 – 06.09.2019 I

Min bror finns inte mera. Det känns sjukt att säga och så otroligt fel. Det här är orsaken varför jag inte varit lika aktiv under senaste månaderna, för jag känner mig så sönder. Först dog pappa och nu min lillebror. Vilket år är det enda jag kan säga. Det har verkligen inte varit lätt kan jag säga. Och att skriva det här inlägget känns så sjukt svårt.

My brother is no longer. It feels so wrong to say. This is the reason why I have been so away the past few months, because I feel so broken. First dad died and now my brother. What a year this has been. It has not been easy. And this post has been so hard to write. 

På lördagen den 19.10 hade vi begravningen och det var fint om man kan så säga om en begravning. Jag är så otroligt tacksam för alla som kom. Det var så fint att se hur många som tyckte om honom och ville komma och stöda mig och mamma och bröderna. Där var både släkt och vänner och jobbkolleger. Jag blev riktigt varm i kroppen av det. Blommorna var alla vita och röda för att han tyckte om Japan och japansk musik. Det var hans grej och vi ville ta med det på något sätt. Det var så fint. 

Jag tänker inte gå mera in på vad som hände, åtminstone inte nu, men jag kan säga att det kom väldigt överraskande och vi är alla fortfarande i shocktillstånd. Plötsligt så fanns han inte mera. Det får en verkligen att tänka på livet.

Jag har fortfarande svårt att förstå det att jag inte kommer att se honom mera. Jag ungefär väntar mig att han plötsligt bara skall promenera in genom dörren. Det känns så fel. Finns så mycket som vi planerade och pratade om att vi skulle göra. Så många serier och filmer vi skulle titta tillsammans. Nu går det ju inte. Nu måste jag göra allt det med någon annan.

Det kommer nog inte en dag då jag inte tänker på honom. Jag kommer att sakna honom. Så jävla mycket. Jag drömde faktiskt om honom här en natt och det var spännande. Att se honom.

Trots att det gör ont och är hemskt så finns det en tanke som ger mig lite tröst. Jag tänker att nu sitter han och pappa tillsammans på ett moln och dricker öl och ser ner på oss. Dom har det bra där de är. Pappa tar bra hand om honom.

 

Tack Leo för alla dessa år och allt du gav mig. Världens bästa bror.

 

On Saturday the 19th we had the funeral and it was beautiful if you can say that about a funeral. I am so thankful to everyone that came. It was so nice to see so many that liked him and wanted to show support to me and mom and big brothers. There were family and friends and work colleagues. I got warm feelings. The flowers were white and red because he liked Japan and Japanese music. It was his thing and we wanted to have that in the funeral somehow. It was pretty. 

I am not gonna go into what happened, at least not right now, but I can say that it was unexpected and we are still a bit shocked. Suddenly he was gone. It really gets you thinking about life. 

I still have a hard time understanding that I am not gonna see him again. I am still kinda waiting for him to just burst through the door. It feels so wrong. There’s so much we planned and talked about doing. So many series and movies we were gonna see together. Now that can’t happen. Now I gotta do it with someone else. 

There will probably not go a day without me thinking about him. I am gonna miss him a lot. I did dream about him one night and it was so weird to see him. 

Even though it hurts a lot there is one thought that does help. I see him and dad together on a cloud drinking a beer and looking down on us. They have it good there. Dad is taking care of him. 

 

Thank you Leo for all these years and for everything. You were the best brother. 

 

6 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *