Emmelemzi
-
Quiet streets at 5 am
Idag gjorde jag något som jag inte gjort på super länge. Jag var på en promenad på morgonen. Jag gjorde det i något skede ganska så ofta men sen blev det av någon orsak bort. Men nu tog jag tag i det igen och gick. Den här gången så direkt när jag vaknade alltså klockan 5 på morgonen.
Det är tomt på gatorna den tiden. Vilket är väldigt skönt. Jag lyssnade på Take Control of Your Life av Mel Robbins som finns på Audible och den är verkligen helt super. Rekommenderar varmt att söka upp den om ni gillar personal development böcker och liknande. Om ni har tips på böcker jag borde läsa så får ni gärna ge!
Men det var verkligen skönt att starta dagen med en promenad. Jag har ju nu börjat röra mig som det första jag gör när jag stiger upp. Jag pratade ju om boken 5 am club så därifrån har jag tagit det tipset. Sen söndagen har jag nu gjort det och det har varit bra. På måndagen så gjorde jag en 10 minuters träning och på tisdagen så tog jag och yogade lite eftersom jag på måndagen tränade på kvällen så tänkte jag att det kanske blir för mycket. Och idag så promenerade jag. Längre än 10 minuter men det var så skönt. Jag kommer nu att försöka göra det här nu i åtminstone 21 dagar och se hur det känns.
En annan sak som jag också tagit tillbaka nu är to-do listor. Jag gör en liten lista varje morgon som jag sedan följer hela dagen och när jag gjort de som står så lägger jag till även sånt jag gör över. Jag får verkligen mycket mera gjort på det sättet. Och det är härligt. Jag tycker om att kryssa av saker och verkligen se att jag gör något.
Ha en härlig onsdag!
Today I did something I haven’t done in a long time. I went on a walk in the morning. A while back I did it quite a lot but then it somehow fell. But now I took it back up. This time right as I woke up so at 5 am.
It is really empty on the streets at that time. Which is very nice. I listened to Take Control of Your Life by Mel Robbins which you can find on Audible and I really recommend it. Especially if you like personal development books and such. If you have any recommendations for me then I would love to hear.
But it was really great to start the day with a walk. I have started working out in the mornings as the first thing I do. I did talk about the book 5 am club and that is where I have taken it from. It has been in my life since Sunday and I love it. On Monday I did a 10-minute workout and on Tuesday I did yoga since I worked out in the evening on Monday and didn’t want to do too much. And today I walked. A longer walk then 10 minutes but it was really nice. I am going to try to do this for at least 21 days and see how it feels.
Another thing that I have taken back is to-do lists. I do a small list of things every morning and follow them during the day. I also add during the day if I do some more. I really love seeing that I have done things and checking off. I get a lot more done. And it is fabulous.
Have a lovely Wednesday!
-
MY FIRST FATHER’S DAY WITHOUT DAD
Förra söndagen var verkligen inte lätt. Jag visste att den inte skulle vara lätt. Jag har vetat det redan länge, men efter att lillebror även dog, så blev det bara ännu jobbigare. Att vara ensam. Första farsdagen utan pappa. Jag tänkte verkligen inte att det skulle hända redan nu. Vi skulle ha några till år framför oss. Många farsdagar ännu.
Men så blev det ju inte. Vi fick alldeles för få. Men det får man ju alltid oberoende hur länge man lever.
Last Sunday was really not easy. I knew it wouldn’t be easy. I have known that for a long time, but after my little brother also dying, it got even worse. To be alone. First Fathers Day without a dad. I really didn’t think this would happen already. We were gonna have many years ahead of us. Many father’s days.
But that’s not how it went. We got way too few. But so it goes always no matter how long you live.
Att vakna 8 på morgonen när man börjar bli van vid 5 passar inte mig
To wake up at 8am when you are getting used to 5am doesn’t work for me
Det som även gjorde dagen ännu jobbigare var att jag vaknade först kring 8 på morgonen trots att jag nog lagt en väckning på 5:00, så som varje morgon. Jag hade gått i säng vid 21:30. Jag skrev lite mera om orsakerna till det här på finska i min träningsblogg så om det intresserar så gå och läs. Men som sagt så sov jag 9 och en halv timme enligt min fitbit. Jag märkte själv att det inte alls kändes bra i kroppen eller huvudet och det blandat med farsdagen fick allt bara att gå åt rent sagt helvete.
Jag fick inte igång mig själv alls på morgonen och det kändes som om det inte var någon idé att börja göra något alls. För att hela dagen hade ju gått.
A thing that also made the day even more hard to deal with was me waking up around 8am even though I had put an alarm at 5 am, like every morning. I had gone to bed around 9:30. I wrote a bit about the reasons for this in Finnish in my training blog so if you wanna take a look you can. But I slept like 9 and a half hours according to my Fitbit. I did really notice that it didn’t feel good in my body and my head and this combined with fathers day made everything go to hell.
Vi förde ljus till graven och det var nog fint.
We took a candle to the grave and it was nice.
Men som sagt så en farsdag utan pappa kändes fel. Förra året firade jag två pappor och nu firade jag på ett sätt noll. Jag och mamma planerade ändå in att äta hos henne och sedan gå till graven för att lägga ljus. Så inget dessto mer speciellt men ändå något litet.
But as I said a Fathers Day without dad did feel wrong. Last year I celebrated 2 dads and this year in a way zero. Me and mom did plan to eat at her place and then go to the grave and put a candle. So not much but something small.
Det kändes så otroligt jobbigt att scrolla ner genom facebook och se alla fina inlägg. Det skall ju vara en fin dag med häng med familjen och sådant. Man skall fira sin pappa. Med honom. Så det kändes superjobbigt att se alla så otroligt glada och alla som önskade glad farsdag. Kändes ju inte alls sådär jätte glatt. Jag har ju inte ens ett barn vars pappa jag skulle kunna fira. Så det kändes tomt och ensamt.
Men som sagt så åt jag hos mamma och förde ljus till graven. Det var helt okej ändå. Fast jag kände mig så otroligt råddig. Jag tappade bort saker och jag gick fel väg och sådant. Det var lite jobbigt. I något skede ville jag verkligen bara gå hem och dra täcket över huvudet. Och glömma hela dagen och allt den innebär.
It felt really horrible to scroll down facebook and seeing all the posts. It is supposed to be a nice day with family. You are supposed to celebrate your dad. With him. So it did feel hard to see all the happy posts and everyone saying happy fathersday. It didn’t feel like a happy day. I don’t even have a kid whos dad I could celebrate. So it felt empty and lonely.
But as I said me and mom ate and then went to the grave. It was nice. Even though I was very lost. I lost things and I went the wrong way. It was horrible. At some point I just wanted to go home and bury myself in bed. And just forget the day and all it entails.
Jag mådde verkligen dåligt och det kändes jobbigt. Kanske nästa farsdag känns lite lättare. Kanske. Åtminstone så hoppas jag det.
I was really not feeling good. Maybe next father’s day will be better. Maybe. At least I hope so.
-
VILA I FRID KÄRA LEO I 09.04.1990 – 06.09.2019 I
Min bror finns inte mera. Det känns sjukt att säga och så otroligt fel. Det här är orsaken varför jag inte varit lika aktiv under senaste månaderna, för jag känner mig så sönder. Först dog pappa och nu min lillebror. Vilket år är det enda jag kan säga. Det har verkligen inte varit lätt kan jag säga. Och att skriva det här inlägget känns så sjukt svårt.
My brother is no longer. It feels so wrong to say. This is the reason why I have been so away the past few months, because I feel so broken. First dad died and now my brother. What a year this has been. It has not been easy. And this post has been so hard to write.
På lördagen den 19.10 hade vi begravningen och det var fint om man kan så säga om en begravning. Jag är så otroligt tacksam för alla som kom. Det var så fint att se hur många som tyckte om honom och ville komma och stöda mig och mamma och bröderna. Där var både släkt och vänner och jobbkolleger. Jag blev riktigt varm i kroppen av det. Blommorna var alla vita och röda för att han tyckte om Japan och japansk musik. Det var hans grej och vi ville ta med det på något sätt. Det var så fint.
Jag tänker inte gå mera in på vad som hände, åtminstone inte nu, men jag kan säga att det kom väldigt överraskande och vi är alla fortfarande i shocktillstånd. Plötsligt så fanns han inte mera. Det får en verkligen att tänka på livet.
Jag har fortfarande svårt att förstå det att jag inte kommer att se honom mera. Jag ungefär väntar mig att han plötsligt bara skall promenera in genom dörren. Det känns så fel. Finns så mycket som vi planerade och pratade om att vi skulle göra. Så många serier och filmer vi skulle titta tillsammans. Nu går det ju inte. Nu måste jag göra allt det med någon annan.
Det kommer nog inte en dag då jag inte tänker på honom. Jag kommer att sakna honom. Så jävla mycket. Jag drömde faktiskt om honom här en natt och det var spännande. Att se honom.
Trots att det gör ont och är hemskt så finns det en tanke som ger mig lite tröst. Jag tänker att nu sitter han och pappa tillsammans på ett moln och dricker öl och ser ner på oss. Dom har det bra där de är. Pappa tar bra hand om honom.
Tack Leo för alla dessa år och allt du gav mig. Världens bästa bror.
On Saturday the 19th we had the funeral and it was beautiful if you can say that about a funeral. I am so thankful to everyone that came. It was so nice to see so many that liked him and wanted to show support to me and mom and big brothers. There were family and friends and work colleagues. I got warm feelings. The flowers were white and red because he liked Japan and Japanese music. It was his thing and we wanted to have that in the funeral somehow. It was pretty.
I am not gonna go into what happened, at least not right now, but I can say that it was unexpected and we are still a bit shocked. Suddenly he was gone. It really gets you thinking about life.
I still have a hard time understanding that I am not gonna see him again. I am still kinda waiting for him to just burst through the door. It feels so wrong. There’s so much we planned and talked about doing. So many series and movies we were gonna see together. Now that can’t happen. Now I gotta do it with someone else.
There will probably not go a day without me thinking about him. I am gonna miss him a lot. I did dream about him one night and it was so weird to see him.
Even though it hurts a lot there is one thought that does help. I see him and dad together on a cloud drinking a beer and looking down on us. They have it good there. Dad is taking care of him.
Thank you Leo for all these years and for everything. You were the best brother.
-
SEURASAARI
En tid sen så var jag och W på en liten promenad runt Fölisön och jag knäppte några fina bilder som jag tänkte att jag vill dela med er. Det är längesen jag varit en runda till Fölisön. Det är verkligen super att gå och jag vill så göra det pånytt ännu. Nångång i December så kommer det att finnas ett julevent där så kanske det är nästa. Om jag inte lyckas fara tidigare. Jag bor ju nästan granne nuförtiden.
Men ja, njut av bilderna.
A while back me and W went on a small walk around Seurasaari and I took a few photos I felt like sharing. I haven’t been to Seurasaari in years so it was really nice and I wanna go again. In December there is somekind of a Christmasevent so maybe that could be next. If I don’t manage to get there sooner. I do live almost next door to it.
But yes, enjoy the pictures.
rhdr 
dav 
rhdr 
dav 
rhdr 
rhdr 
rhdr -
Too many funerals
Den känslan då man får pengar in på sitt konto på sin pappas namn då han varit död redan många månader. Nu är äntligen hela den grejen över och hans konto stängt, vilket är orsaken varför jag fick pengar till mitt konto. Känslan var bara så konstig. Att se hans namn där. Men det är skönt att det är över. Jag saknar honom varenda dag. Annat kan jag verkligen inte säga.
Nu när det är klappat och klart så har vi nästa begravning nu på lördagen. Hur sjukt. Fy fasiken det här året helt enkelt. Jag är så slut. Det är svårt att inte tappa all lust att göra något. Ibland vill jag påriktigt bara dra täcket över huvudet och bara glömma allt. Jo, klart det har varit mycket bra också men ändå så känns det så jäkla tungt med begravningar efter varandra och så gjorde jag och W slut också och allt det. Det är för mycket helt enkelt.
Jag kommer att berätta lite mera om allt efter lördagen nångång. Just nu så kan jag bara inte ta det. Jag vill först klara av begravningen.
The feeling when you get money to your account with your dad’s name even after he’s been dead for many months. Now it is finally all done and his bank account closed, the reason why I got some money. The feeling was just so weird. To see his name there. But it is nice that it is over. I do miss him a lot.
Now that that is over and done we have the next funeral on Saturday. How horrible. I mean this year has just been too much. I am so tired. It is really hard to not lose all the motivation to do anything. Sometimes I really just wanna stay in bed and not do anything. Yes, of course, there have been good things too but it just feels so horrible with funerals and me and W breaking up too. It’s just too much.
I am going to tell you more about everything after Saturday. Right now I just can’t. I wanna get through the funeral first.
16.10.2019 18:50
-
Nails
Ni såg redan dessa naglar snabbt i förra inlägget där jag även nämnde att jag varit till Spanien. Mera om den resan senare. Nu ville jag bara snabbt visa naglarna lite bättre. Jag blev bara så sugen på att fixa dem där då det var mycket billigare. Akrylnaglar för 35 euro är inte mycket. Lacket är också så fint och passar bra nu i höst. I fortsättningen kommer jag troligen att bara göra basen så att jag själv kan lacka dem hur jag vill med alla lack jag har. Just nu så är alla lack i fel lägenhet men det blir snart ändring på den saken.
Jag har så mycket i huvudet just nu att bloggskrivandet och allt annat lite lider. Men kanske snart snart blir det lite lättare. Åtminstone lite efter begravningen. Hoppas jag åtminstone.
Men jag har fina naglar så det är något bra det.
You saw these nails in the last post where I also mentioned that I was in Spain. More on that later. Now I just wanted to come in and show them to you. I couldn’t resist doing my nails over there since it is so much cheaper. Acrylic nails for 35 euros is not much. The polish is also so pretty and it is perfect for this time of year. Next time I might just go for the base so that I can paint them myself with all the polishes I have. Right now they are still in the wrong apartment but there will be a change soon in that.
I do have a lot going through my head right now so writing posts and a lot else is way way back somewhere. But it will get better soon. Atleast a bit after the funeral. I hope at least.
But I have pretty nails so that is something good.
-
The cold
Vet ni den där trögheten man känner när man är första dagen på jobbet efter en vecka i solen? Jag känner mig så sjukt trög och har varit helt borta hela dagen på jobbet. Nu sitter jag på kontoret för att försöka få ens lite gjort med andra jobben jag har som väntar. Men jag känner inte att jag får något gjort. Så jag bestämde mig för att öppna good old photobooth och börja skriva inlägg.
Huvtröjan fick jag igår och den hämtade jag från ärrän med alla mina 3 väskor jag hade med från Spanien. Kan berätta att det var verkligen inte den lättaste resan från flygplatsen hem. Jag är nog glad att jag fick bilskjuts en del av vägen. Annars vet jag nog inte vad jag skulle ha gjort. Det är tydligen helt normalt att man åker iväg med en väska och kommer hem med 2. Nästa gång tar jag med en tom. Får se när det blir.
Jag har dragit på mig någon slags flunssa vilket gör mig superledsen och hängig. Hostan är nog den värsta. Allt annat kan jag leva med. Hosta är bara så jobbigt.
Egentligen ville jag bara komma och säga hej. Så hej, jag finns här ännu.
Do you know the slowness you feel on the first day back at work after a week in the sun? I feel so slow and have been so lost all day at work. Now I am sitting at the office and trying to get something done on the other workthings that need to get done. But I feel like I am not getting much done. So I opened the good old photobooth and started writing a post.
The hoodie I got yesterday and I went after it with all of my 3 bags I had with me from Spain. I can tell you that it wasn’t the easiest trip from the airport. I am glad I got a car-ride a bit of the way. I don’t know how I would have done the trip without it. It seems to be completely normal that you leave with one bag and get bach with 2. Next time I am gonna take an empty bag with me. We shall see when that happens.
I have gotten some kind of cold and it makes me sad. I am really tired. Being sick is really not my thing.
I just wanted to come and say hi. So hi, I am still here.
-
SOME FAVORITES
Nu hoppar vi till några favoriter igen för jag tycker det är så roligt att dela med mig av sånt som jag älskat på senaste tiden.
Podcast: Dreamtalk av Peppiina Meronen är helt fantastiskt och jag har börjat lägga på den väldigt ofta när jag är påväg någonstans istället för musik.
Mat: Banan. Något jag inte på länge kunnat äta då det alltid började klia i munnen och halsen, men nuförtiden så kan jag igen och det känns så jäkla bra att kunna nappa med en som mellanmål.
Serie: Working Moms på Netflix. Super rolig även fast man inte skulle ha barn. Rekommenderar varmt.
Favoritblogg: Sandra Beijer. Alltså behöver jag ens säga något? Hon är ju bara så bra. Gå och läs och njut.
App: Instagram. En stund har jag verkligen bara njutit av att se alla härliga bilder från folks liv. Jag själv finns här.
Hushållsaparat: Min nya tvättmaskin som jag fick på tisdagen. Alltså den är så fin och jag har bara tvättat och tvättat med den. Jag skrattade lite när jag läste att den har bluetooth och app. Alltså… Men den är så härlig. Nyaste familjemedlemmen helt klart.
Vad har ni älskat i matväg på senaste tiden?
Let’s jump into a few favorites again since I really love sharing things I have loved lately.
Podcast: Dreamtalk by Peppiina Meronen is fabulous and I have put it on quite often instead of music when I am going somewhere.
Food: Banana. Something I couldn’t eat for a long time because I got allergic reactions, but these days I am good and it feels so good to eat it as a snack.
Series: Working Moms on Netflix. It is absolutely hilarious.
Blog: Sandra Beijer. Do I even need to say anything? She is awesome. Go enjoy.
App: Instagram. I have really loved scrolling and seeing everyone’s pictures. I myself am here.
Household appliance: My new washing machine that I got on Tuesday. I mean it is so pretty and I have just been washing and washing. I laughed a little when I found out that it has Bluetooth and an app. I mean….but it is lovely. Newest family member for sure.
What have you loved foodwise lately?
-
ONE DAY AT A TIME
Jag tycker det är ganska så roligt att jag nu bara tycker mer och mer om mitt korta hår trots att jag någon gång inte kunde ens tänka tanken på att klippa kort. Jag skulle ha långt för det var bäst. Men nu så vill jag nog ha det kort.
I really find it quite funny that I like my short hair more and more now when I a while back couldn’t even think of cutting it short. I wanted to keep it long. But now I really wanna keep it short.
Dessa bilder är tagna på pappas födelsedag då vi gick till graven med mamma och träffade hans syskon. Det var fint trots att det var hemskt sorgligt. På så jävla många sätt just nu. Jag tycker det är härligt att ha ett ställe att gå till och föra blommor just på födelsedagar. Snart får gravplatsen en till.
These pictures are taken on dads birthday when we went to the grave with mom and met some of his siblings. It was nice even though it was so sad. In so many ways right now. I love having a place to go to and take flowers to on like birthdays. Soon the grave will have someone new.
Jag ville sminka mig trots att ingen skulle ha tvingat mig till det. Men jag ville göra mig fin. Känna mig lite mer hel trots att hjärtat är sönder just nu. Fy fan att det gör ont ibland.
I wanted to put on makeup even though no one was expecting me to. I just wanted to feel pretty. Feel a bit more whole even though my heart is in pieces. Dear it does hurt sometimes.
Jag har inte skrivit dagbok på många veckor. Sen allt hände och det känns hemskt men på samma gång så vet jag varför jag inte kan. För jag vill inte skriva in det som hänt. Jag vill inte. Trots att jag vet att det är sant och inget gör det mindre sant. Kanske jag snart klarar av att skriva det dit och också öppna upp lite mera för er också.
I haven’t written in my diary in many weeks. Since everything happened and it feels horrible but at the same time, I know why I can’t. Because I don’t wanna write it down. Even though I know it is true and not writing won’t make it less. Maybe I soon will be ready and can also open it a bit more to you guys too.
Det här året har varit alldeles sjukt. Så mycket bra men också så otroligt mycket sorg. Jag har ingen aning hur jag fortfarande är stående. Ibland känns det som om marken skulle äta upp mig. Man verkligen märker hur stark man är då när allt går sönder omkring en. Det är nog tur att jag har så otroligt många fina människor omkring mig som håller mig stående då när jag inte kan det själv. Som drar upp mig.
This year has been absolutely sick. So much great things but also so much sorrow. I have no idea how I am still standing. Sometimes it feels like the floor will eat me up. You really understand how strong you are when everything breaks around you. It is such a blessing that I have so many amazing people around me that keep me up when I can’t. That really pull me up.
-
Break
Just när jag tänkte att nu tar jag itu med allt och börjar småningom att få ihop allt med bloggen så faller min värld igen. Jag vill inte ännu skriva desto mera om det. Det kommer lite senare. Men jag ville ändå komma in och säga ett litet hej, trots allt. Jag är här trots att på en liten lägre styrka just nu och gör lite mindre av allt.
Ibland måste man bara ta en liten paus.
Right when I thought I would take all the blogging on and get it fixed my world fell apart again. I don’t wanna write anymore on that right now. It will come. But I just wanted to come and say hi. I am still here even if I am a bit less and doing a little less of everything.
Sometimes you just need to take a break.
